Kommer bli fett mycket kul. Nu kan jag bara gräma mig för att mamma ska åka till Holland/Tyskland i en vecka och gå på Equitana, hälsa på Erika och åka på studiebesök hos diverse roliga ställen. Och jag får inte följa med.
Det är förvånande vad ett knappt 40 minuter långt pass kan åstadkomma ibland. Kerrie var faktiskt löjligt fin idag och allt tack vare att jag höll i en rem hela ridpasset.
Nu låter det fruktansvärt konstigt, men det är verkligen viktigt på henne. När jag har en liten rem vid sadelknoppen att hålla händerna i så tvingas jag rida henne fram till bettet med min sits och mina skänklar.
Och hon blir givetvis jättefin. Inte så konstigt att hon inte gillar när man rattar och har sig...
Nu kan jag gå och lägga mig rätt nöjd.
Däremot så var jag väldigt ofokuserad när jag red Yankee så jag höll på alldeles för länge och harvade på med galopptempoväxlingar. Stackaren kommer vara helt slut i morgon när vi ska träna kondition.
Men jaja, han är tjock som en julegris så han mår kanske bara bra av det. Han får ta det lugnt på måndag istället ;)
Jag läste en fråga som en läsare skickat in till Johannas frågestund. Och den fick mig verkligen att tänka till själv! Så här löd den:
Vad är det absolut bästa tipset du fått inom ridningen? Något som gör sig påmint under varje pass?
Det första jag kommer att tänka på är innerskänkel mot yttertygel. Så enkelt men ändå så svårt. Jag har hört det från både Ted, Maggan, Marie och Annika så det börjar sakta men säkert fastna och jag tror att jag förstår det mer och mer.
Det har i alla fall hjälpt mig många gånger och har ofta varit något som har löst problemen.
Men sen var det flera saker som verkligen etsade sig fast när jag var i Holland nu senaste. Ironiskt nog satt jag inte ens på en häst när jag hörde dom, utan många gånger har tipsen kommit från att ha hört Erika eller Joris säga något till någon annan.
Tex hörde jag att om hästen inte tar din förhållning av första graden (när du bara sträcker upp överlivet), så rid bara framåt igen och försök igen efter några steg. Till slut kommer hästen att märka att du försöker göra något och uppmärksamma det. Gör den inte det, ja då får man kanske göra hjälpen lite grövre.
Erika sa också till mig att inte rädda hästen vid hindren. Speciellt inte den oerfarna, unga hästen som håller på att lära sig. Rid den bra fram till hindret men låt den göra och lära sig av sina egna misstag och låt den helt enkelt göra sitt jobb. Ratta inte med händerna och sånt tjafs.
Men många av tipsen går inte att återge i ord. Det blir mer en kombination av små kommentarer och grundläggande principer tillsammans med känslan man får när man sitter på en av de där riktigt välridna hästarna.
Och så bygger man upp en egen bild som sedan hjälper en hemma när man rider sina egna hästar.
Heja mig, klockan är nästan halv elva och jag har ridit en häst utav tre.
Och problemet är att jag verkligen måste rida allihop i dag... Stackars hästar säger jag bara som får jobba mitt i natten. Fan vad disciplinerad man är i bland. Det är ju nästan så att man förtjänar en medalj.
Nej, nu ska jag verkligen ut och rida. Vet att ni beundrar min självdisciplin och hästhantering...
I torsdags var vi i väg och skulle hoppa lite serier och studs på Wången. Vi var jättesena sit, som vanligt, men Yankee var riktigt riktigt fin.
Jag tror att jag börjar förstå det här med handen nu och hur stilla den måste vara. Han var verkligen helt magisk i slutet när jag höll handen helt stilla och bara red i takten över bommarna.
Victoria, Sofi och Linnea hade byggt upp jättebra med tre bommar på varje långsida med kanske 4-5 galoppsprång emellan, minns inte riktigt hur långt det var. Det kan ha varit tre också ;)
Sen var det en studserie med tre räcken och ett litet travhoppningsräcke.
Jag var som sagt riktigt nöjd med Yankee. En hel del saker klarnade för mig, tex det med handen och att jag måste rida honom med lite längre tyglar för att han ska orka i galoppen.
Älska att jag har så otroligt högkvalikativa och fina bilder... Dags att skaffa en kamera eller vad tror ni?
Han kändes också väldigt nöjd och glad.
Med Kerrie däremot gick det inte bra alls. Det var faktiskt ett av de värsta passen på hela hösten. Hon krullade bara i hop sig och jag kunde inte för mitt liv få i gång bakdelen. Jag provade allt jag kunde komma på, blev jättefrustrerad för att det inte funkade och jag blev jätteosams med Kerrie.
Men i dag tänkte jag reparera det och försöka med ett markarbetespass där jag verkligen går till botten med det här. Tänker prova med ett Novabett och sätta tillbaka remontgrimman, sen ska jag helt enkelt ignorera vart hon har huvudet och försöka få henne tillfreds med bettet.
Det gäller att inte tjura i hop när det blir såna här motgångar utan att istället försöka gå till botten med det och se det som ett sätt att bli ännu bättre och kliva upp ett steg i utvecklingen!
Ja, nu var jullovet över, tävlingssäsongen extra mycket slut, skolan börjar och vi har massor av nationella prov.
Hur kan man vara glad åt det? Jo, då får man väl helt enkelt slita extra hårt de här två månaderna så att det ger resultat i vår när tävlingssäsongen börjar igen.
Skolan tänker jag inte slita ihjäl mig med eftersom jag har betyg så att jag kommer in på det jag vill, men hästarna tänker jag verkligen lägga ner lite extra energi på under de här två värdelösa månaderna! Det ska bli kondition och styrketräning för hela slanten. Varannan vecka ska vi hoppa studs och serier på medlemstiden, varannan vecka är det hoppträning med Christelle.
Konditionsträningen är det bara att göra, har jag musik så gör det inget att rida exakt samma vägar för tvåhundrade gången ;)
Så klart så är det också en massa massa markarbete. Kerrie behöver galoppjobbas för att bli riktigt stark i sin samlade galopp och Yankee behöver rakriktas och stärka sin vänstersida.
Jag måste sitta mitt i sadeln och rida mindre med mina händer och mer med resten av min kropp.
Jag tror det blir skitbra!
Sen har jag bestämt att jag ska börja träna ordentligt. Äta nyttigare och träna mera.
Nu tänker jag drömma mig bort och tänka på tävlingar och sommar och annat härligt i två månader och inte gräva ner mig i negativa tankar! :)
Den perfekta hästen för mig är först och främst trygg. Är det något jag har lärt mig av att ta sig an "problemhästar" är att det inte är roligt, att det inte är enkelt och att det oftast inte ger något i slutändan.
Otrygga, aggressiva, rädda, traumatiserade hästar är så himla svårt. När det blivit fel uppe på loftet om ni vet vad jag menar ;)
Så det absolut viktigaste för mig är en stark mentalitet. Modig, gärna lite på utan att vara kaxig, bra självförtroende, positiv inställning till arbete och lite glimten i ögat. En sån häst man skrattar åt.
Sen får den väldigt gärna ha lite nerv!
Den ska också vara avlad för sitt ändamål. En riktigt bra hoppstam, gärna Holstein. Ridbar med en fin mun, lätt att samla och energisk.
Den får väldigt gärna vara smäcker och lätt i typen. I hoppningen ska hästen vara hyfsat tolerant, iskall på hinder och en jäkla hoppvilja. Den ska helt enkelt älska vad den gör! Sen vill jag att hästen har kvicka fötter, är avspända och använder huvud och hals på ett bra sätt. Hästen är försiktig och noggrann i sina språng. Och så klart får den gärna ha flashiga bakben och rappa framben!
Ancilla, en av Erikas hästar, skulle jag verkligen kalla en drömhäst. Perfektion!
Åldersmässigt så skulle jag säga 9. Den ska då vara väl utbildad av en duktig ryttare och helst tävlad på hög nivå. Runt 165-170 i mankhöjd. Gärna ett sto.
Och om man får vara så petig att välja färg så skulle jag säga skimmel, svart eller fux med fyra vita strumpor och bläs ;)
Aa, det är min dröm det. Skulle någon kunna tänka sig att köpa en sån här åt mig? Det skulle göra mig väääldigt glad.
Nu sitter vi i bilen på väg hem efter en väldigt lyckad Tedträning. Yankee har varit gudomligt fin, inte minst på marken. Idag hoppade vi en bana på 1m-110 och han var klockren. Riktigt jäkla bra.
Kerrie var väldigt trött idag och svår att rida i hop. Hon protesterade ganska mycket och jag fick inte någon riktig aktion i henne. Men det som var bättre idag var att vi plockade bort martingalen och hon gick i en helt annan balans. Med martingalen blir hon lite för låg i nacken och släpper bettet, vilket i sin tur gör att hon hamnar i framvikt och blir springig. Men efter att vi tog bort martingalen blev sprången helt annorlunda. Hon fick fram näsan och tappade inte balansen efter hindren. Några språng blev riktigt fina där hon släppte upp bakbenen lite mer. Det behövs mycket mer tryck i henne för att hon verkligen ska kunna vara avslappnad och öppna upp sina bakben. Men det kommer med styrkan och tiden!
Film kommer. Jag kunde inte vara nöjdare! Som tur är så dröjer det knappt 3 veckor till nästa gång, så det bli en bra uppföljning och se om studsen och serierna jag tänkt hoppa har gett något resultat.
Här har ni några sjukt snygga screenshots när jag pausat filmen.. Haha, vi behöver en kamera! ;)
Ni ser kanske lite hur fin Yankee var i markarbetet i alla fall.
Vad är viktigast för dig?
Det viktigaste för mig är definitivt hästarna. Ridningen är ju det jag tänker satsa på och det är också det som jag lägger mest tankar och energi på.
Vad önskar du att du gjorde mer?
Helt klart tränade. Jag får aldrig något gjort och gör jag det så håller det sig i typ 1 vecka ;)
Nämn två filmer du älskar.
Sjukt svårt val då det finns många! Men några som jag sett nyligen är Les Intouchables och Moulin Rouge, de är väldigt väldigt bra enligt mig.
Vad gör du när du inte rider?
I nuläget så spelar jag AC ;)
Men annars så är jag med kompisar, glider runt på Facebook, åker skidor eller läser.
Vad är du allra mest rädd för?
Att bli ensam och att bli en rik och självisk människa.
Nu är jag hemkommen från Duved och tillbaka hemma med hästarna. I dag så tänkte jag dressyra lite lätt, mest bara för att kolla att knapparna sitter där de ska tills imorgon.
För en gångs skull är jag dessutom uppe tidigt, så jag funderar på om jag ska sticka ut i stallet på en gång och få hästarna gjorda. Jag är lite av en nattmänniska så vanligtvis brukar det bli lite senare morgnar ;)
På senaste tiden har jag suttit uppe och lirat Assassin's Creed på nätterna, så det har ju inte precis hjälpt.. Haha, brukar aldrig spela TV-spel men sen hittade jag det här spelet och jag är helt fast. Fast jag lär nog tröttna snart, har ju kört ganska intensivt nu under jullovet ;)
Det ska bli grymt kul med Tedträning i alla fall och jag lovar att ni ska få se film! Ni kommer väl knappt känna igen oss för att vi är så ringrostiga, men det kan kanske vara kul att se ändå ;)
Efter varje nyår är det som att alla bara tänder till. Det är en chans att börja om, att lägga det gångna året bakom sig och se framåt mot nya vägar och nya möjligheter.
Jag är själv så i allra högsta grad. Varje januarimånad är jag alldeles överfylld av motivation och ambitioner. Jag sätter upp 347 mål och förväntningar på året och kan inte bärga mig inför tävlingssäsongen. Den här gången ska jag däremot begränsa mig lite.
Inga mål, inga förväntningar. Och inget att förlora. 2012 var ett mellanår på alla plan, men jag kan inte göra något mer än att bita i och se till att 2013 blir något alldeles extra.
Jag har ingenting att bevisa och ingen att göra besviken förutom mig själv. Det får helt enkelt bära eller brista.
Denna termin som kommer är dessutom mitt sista i grundskolan. Det känns otroligt kul! Gymnasiet blir kanske inte så dumt i alla fall. Nya människor och nya krav. Även om jag gärna skulle kastat mig in i ett utlandsjobb med huvudet före, så blir det skönt att ha gymnasiet gjort. Då kan jag lugnt ägna mig åt hästarna i vetskapen att jag har något att falla tillbaka på om jag skulle tröttna eller skada mig.
Men jag ser väldigt positivt på det kommande året! Hästarna känns fina, skolan flyter på och jag känner mig nöjd. Dessutom så ska jag inleda det nya året med en Tedträning nu i helgen då både Kerrie och Yankee ska vara med. Det ska bli så otroligt kul!
Och jag har bestämt att 2013 ska bli vårat år. Nej, jag ska göra 2013 till vårat år.
Ha ett fint liv tills vi hörs igen och lycka till med era nyårslöften! :D
Här har ni filmen från i tisdags. Jag är nöjd även om han är långt i från vad han var förut, men det kommer med lydnaden och styrkan som ska byggas upp nu under vintern med massor av studs och serier.
Det tekniska i den här lilla banan tyckte jag inte blev några problem, i alla fall inte på de här små hindren! Vi får väl prova på en lite högre höjd lite senare då han är mer i gång.
Det var en sjukt kul bana att rida i vilket fall som helst.
Och visst är han söt? Så himla glad att få hoppa igen. Okej, han går i väg och länger sig på flera hinder men det blir bättre i takt med att jag rider honom mer.
Otroligt kul var det i alla fall, han är så himla fin! :')
Hej på er! Haft en fin jul? Själv fick jag massa fina julklappar. Fick ett treadatoneträns, kavaj och skjorta. Fick även en iPhone 5 så nu kan Hagbergs lite bättre :)
Fortfarande finaste motivet. 2013 kan inte bli annat än grymt med de här två pärlorna. Så himla glad för att dem är mina, de är verkligen mina två drömhästar! ;)
Eller ja, det inbillar jag mig i alla fall. Och jag måste säga att jag tror väldigt mycket på Kerrie inför nästa år. Hon är så lätt att rida och hon bara växer i mina ögon för varje dag som går!
Imorgon ska jag då äntligen göra vad jag tänkt på i minst 2 år. Nämligen bygga upp delar av en världscupbana (efter bästa förmåga..) och hoppa den hemma på lagom höjd.
Jag har då valt ut några linjer från banan som de red i Genéve för ett par veckor sen. Jag tror det blir en riktig utmaning både att bygga fram och rida, även om det blir på minihinder. Men vi gör det bara för att få känna på linjerna och ja, det ska faktiskt bli riktigt kul!
Så här ser banskissen ut för i morgon då:
Jag tänker nog börja med att hoppa fram på den första linjen. Räcket, sedan ta kombinationen och hoppa upp dom lite på utsprånget. Avstånden i kombinationen stämmer dock inte eftersom det är meningen att det ska ligga på 160 när jag ska hoppa den på kanske 80-90 ;)
Men det får jag lösa på plats helt enkelt.
Sedan tar vi helt enkelt linje för linje tills det funkar. Jag tänkte avsluta med att sätta i hop det hela till en liten bana. Som sagt tar vi det dock väldigt piano i morgon. Det blir kanske på 90 höjd, om ens det.
Men, skulle ni vilja se film? Det kan säkert gå att ordna i så fall :)
Hoppas ni får en trevlig dag! Än har jag inte fått några julklappar .. :)Hästen har tappat en sko så jag kan inte rida nu när jag äntligen har ridit igång honom, suck. Hoppas verkligen att hovslagaren kommer snart för skon är helt böjd .. Drog ut två lösa sömmar så han kan inte skada sig i alla fall.Vi hörs! /Anna såhär ser jag ut idag :)
.. jag ska till Scandinavium! Vi har bokat in hela veckan och det kommer bli grymt. Jag tror att det blir jag, mamma, Christelle, Ingrid och Unni som åker med. Det är dessutom världscupfinal som blir väldigt kul att se! Längtar som bara den ska ni veta :D
... jag ska gå natur NIU på Wargen. Sorgligt men sant. Hade mer än väldigt väldigt gärna dragit till Holland istället men det blev fetnej hemma.. Konstigt nog ;)
... jag har tre hundar, varav en knäpp enögd Jackrussel och två efterblivna pointrar.
... den värsta månaden jag vet är februari. Då vill jag bara krypa in någonstans och aldrig behöva krypa ut. Den bästa månaden jag vet är september. Då har man precis börjat skolan, träningarna är i gång och man får äntligen lite rutiner igen :)
... jag är kär i Panda da Panda. På riktigt.
... om jag inte skulle bli proffsryttare så vill jag bli forskare. Helst inom medicin, genteknik eller biokemi.
... jag har alltid velat åka till Australien och Argentina. Typ coolaste länderna någonsin.
På tisdag tänkte jag åka upp till ridhuset med Kerrie och Yankee och bygga upp lite linjer.
I själva verket tänkte jag välja ut några linjer från världscupen i Geneve och sedan träna dom på en låg höjd. Blir väldigt intressant att se hur det går ;)
Jag har en känsla av att Yankee kommer vara taggad till tusen. Jag hoppade honom för första gången på nästan 4 månader i torsdags och han var helt crazy. Så, det blir nog bra att få jobba igenom honom ordentligt och få honom att tagga ner lite ;)
Onsdag blir det dressyrträning för bästa Annika.
Kerrie känns för övrigt klockren, hon mådde bra av sin vila. I torsdags var hon så himla jämn och fin tills orken tog slut, så nu är det bara lite styrka och kondition som vi måste jobba tillbaka!
Ni förstår inte hur glad jag är att få börja rida mina favoriter igen. Jag skiner som en sol hela dagarna, haha. Och nu är det inte länge kvar tills nästa Tedträning som är 5-6 januari, helgen efter nyår. Det blir så enormt bra att inleda året med!
Så nu ligger både jag och hästarna i hårdträning tills dess. De är båda två lite yrsliga och olydiga och jag är väl inte precis i mitt ess heller. Men snart är vi tillbaka på banan och då jäklar! ;)
Tyvärr måste jag också träna inför dressyr-KM som är på torsdag. Kerrie är raggigare än någonsin, klippmaskinen är trasig och både hennes och Yankees man ser rent ut sagt förjävliga ut.
Och som sagt är de verkligen inte i toppform när det gäller dressyren ;)
Men helt ärligt så blir det bara en kul grej. Jag älskar att trimma men dressyrtävlingar är VERKLIGEN inte min grej.. Så jag tänker bara försöka rida rätt väg och genomlida hela spektaklet.
såhär ser jag ut idag :)
