Team Mittsvenska

I torsdags var vi i väg och skulle hoppa lite serier och studs på Wången. Vi var jättesena sit, som vanligt, men Yankee var riktigt riktigt fin.

Jag tror att jag börjar förstå det här med handen nu och hur stilla den måste vara. Han var verkligen helt magisk i slutet när jag höll handen helt stilla och bara red i takten över bommarna.

 

Victoria, Sofi och Linnea hade byggt upp jättebra med tre bommar på varje långsida med kanske 4-5 galoppsprång emellan, minns inte riktigt hur långt det var. Det kan ha varit tre också ;)

Sen var det en studserie med tre räcken och ett litet travhoppningsräcke.

Jag var som sagt riktigt nöjd med Yankee. En hel del saker klarnade för mig, tex det med handen och att jag måste rida honom med lite längre tyglar för att han ska orka i galoppen.

 

 

Han kändes också väldigt nöjd och glad.

Med Kerrie däremot gick det inte bra alls. Det var faktiskt ett av de värsta passen på hela hösten. Hon krullade bara i hop sig och jag kunde inte för mitt liv få i gång bakdelen. Jag provade allt jag kunde komma på, blev jättefrustrerad för att det inte funkade och jag blev jätteosams med Kerrie.

Men i dag tänkte jag reparera det och försöka med ett markarbetespass där jag verkligen går till botten med det här. Tänker prova med ett Novabett och sätta tillbaka remontgrimman, sen ska jag helt enkelt ignorera vart hon har huvudet och försöka få henne tillfreds med bettet.

 

Det gäller att inte tjura i hop när det blir såna här motgångar utan att istället försöka gå till botten med det och se det som ett sätt att bli ännu bättre och kliva upp ett steg i utvecklingen!

Nu ska jag ut och ta tag i det här.