Team Mittsvenska

Just nu är jag och pärlan i en liten nere-period.

Nu ska jag gå och sova, för om 9 timmar så går vårat flyg till Arlanda och sen går flyget till Dublin typ 10.50. Längtar men är samtidigt sjukt nervös, skulle väl vara typiskt mig att åka fel flyg eller tappa bort boarding passet...
Jaja, har haft det grymt hos Maggan i alla fall, resultat från i dag får ni kolla på Equipe ;)


Och för er som inte fattat det än: Jag kan inte uppdatera eftersom jag är borta och kommer vara det i 3 veckor framöver. Alltså, förvänta er inget från mig, ni har tur om ni får nåt snabbt inlägg när vi är nere i Helsingborg.
Nej, nu måste jag vara social med Saga, så det här blir det sista ni hör från mig!

Hörs om ett antal dagar,

Har spanat in en sån här svart på Equeen, mums säger jag bara <3

Praoar på Equeen den här veckan, så jag går och kollar ut lite saker jag vill ha (a)

Asså jag vet inte hur jag gör till helgen faktiskt ..

Lilly Blomqvist har tagit bilden.

Sitter och tittar på bilder på finastefinaste Maisan, vackrare får man ju leta efter. Fan.
Men jag hoppas att Unni tycker likadant, för något annat än det bästa förtjänar hon inte. Fina, fina Mai.

älskar dig.

Som ni kanske vet, så kan jag inte leva utan musik, måste lyssna och sjunga hela tiden. Fast, jag kan egentligen inte sjunga, fast jag älskar det .. ;)

"I've walk the same road as I did."

I morgon är sista skoldagen på 4 veckor.
Skönt och det ska bli så himla roligt allting! Det blir verkligen hästar och ridning nonstop de här 4 veckorna ;)

På söndag skjutsar mamma mig, Mulle och Yankee till Näset och Maggan där jag ska jobba i en vecka. Hoppas på att jag får rida rätt mycket, men man ska ju inte ha för höga förväntingar ;)
Där stannar jag i en vecka, sen på helgen så tävlar jag. Eventuellt eventuellt så startar jag Mulle, men just nu känns det lite osäkert. Yankee går LC-LB+5 på lördagen tror jag, det blir nog inte två dagar.



På måndagen därpå går flyget till Dublin klockan 6 på morgonen, och när vi kommit fram så hämtar Padraig oss där på flygplatsen. Sen väntar 2 veckor av alla möjliga sorts ponnyer, hårt arbete och massor av erfarenheter! :D
När jag kommit hem till Sverige igen så hämtar mamma och Eva mig i Sundsvall och vi fortsätter ner mot Helsingborg med Yankee och Eclipse i bagaget. Varför Eclipse hänger på kan jag berätta i ett annat inlägg ;)
Väl där så rider jag warm up och kval 1 på torsdagen, kval 2 på fredagen och om vi kommer så långt final på lördagen. Hoppas på härliga rundor där nere, men ni får ta och följa på Equipe om ni är nyfikna på hur det går för oss :D


Så det blir en väldigt händelserik månad för mig, det här är sista dagen hemma och förmodligen sista blogginlägget. Ni kommer nog att få en explosion av uppdatering efteråt i alla fal, var så säkra ;)

En sak jag har tänkt på med din sits är att du oftast är nedanför mankammen med handen i språnget. Är det någon baktanke med det eller blir det typ en reflex-grej?
Med det menar jag inte att det är dåligt, absolut inte. Bara om det är någon baktanke med det..?


Åh, vad kul att du la märke till det :D
Det är en av de saker jag ha rjobabt med när det gäller sitsen. Varför?

Jo, jag får en jämn och mjuk kontakt med hästens mun i hela språnget. Jag flyttar ju aldrig handen dit, utan handen är stadig och ligger där den ligger på båda sidorna av mankammen så fort hästen är klar på hindret.
Eftersom jag aldrig flyttar handen i språnget så stör jag ju hästen minimalt och den kan verkligen komma upp med ryggen och sänka halsen.
Förut har jag lyft handen i språnget, som har gått till att ta handen mot öronen, som har gått till att ta handen bakåt i språnget, som har gått till att bli en lite stum och spänd hand. Men när Ted sa åt mig att bli mjukare och stadigare i handen så började jag slita under sommaren, och de thar verkligen gjort resultat!
Det syns så tydligt på Yankee också, han hoppar mycke tbättre och mer avspänt när handen är bra.

Så här sig min hand ut när jag porvred Yankee, och när jag hoppad ehonom för första gången hemma:


Helt okej, men om ni kollar på Yankees smungipor så följer inte handen med tillräckligt. Den är alltså spänd.
Till mitt försvar kan sägas att ponnyn hoppade som saaatan så att jag var typ in chock och hade ju aldirg ridit en sån ponny förut. SÅ jag höll i mig för glatta livet helt enkelt x)



Här har jag kastat fram överlivet och handen är inte mjuk och följsam.





Om ni nu däremot tittar på vart handen är i förhållande till munnen, så kan man dra en rak linje från bettet till min armbåge. Sitsen över hindret är stadigare (även om den är lite skev på just den ovanför), skänkeln är bättre, hästen är mer avslappnad och kan komma upp med ryggen.

Så handen är faktiskt något i min sits jag är riktigt nöjd med! :)

Hur viktig är sitsen för att bli en bra ryttare?



För mig är den viktig, men inte viktigast. Visst, hjälperna får bättre effekt och blir tydligare samtidigigt som man stör hästen mindre, men först och främst är det tekniken och känslan som är viktigast för mig.
Självklart så tränar jag på att förbättra min sits, men alltid i andrahand om jag har ett större problem med t.ex tekniken eller känslan.

Men vad tycker ni?
Är sitsen något avgörande för att bli en bra ryttare eller går det lika bra med en "dålig" sits?

Haha, jag har gått och fått dille på Soft'up :(

Jo, nu har jag ju dillat om Mulles problem eller katastrofinsats i ett par dagar.

Så här var det: I torsdags på hoppträningen var han helt bananas.
Han stog på bakbenen konstant, nockade mig x antal gånger, sprang på både folk och hästar, gick inte att svänga och jag såg ut som om jag hade varit i slagsmål dagen efter.
Jag kände ju att det låg lite i honom på Tedträningen, men får han göra som han vill och man inte bråkar med honom när han tex inte vill svänga åt ett visst håll, då är han jättefin.
Börjar man däremot att säga till honom och stå på sig, då jävlar blir det liv i lådan!
Först blir han förbannad och börjar rusa i väg och studsa.

Sen blir han liksom panikslagen och blockerad, och då är det byebye typ.
Då stegrar han sig, springer bara och känner inte ens bettet.



Efter den torsdagen så kom vi fram till att det här måste åtgärdas innan han kan få riskera skador på både hästar och folk.
Så nu har jag inte ridit alls sen dess, bara jobnbat honom från marken med basic saker som att han ska följa mig, backa när jag säger det, lyssna på röstkommandon och helt enkelt bli trygg med mig.
Jag tror att hästar alltid måste vara helt hundra på att ryttaren vet bäst, i alla lägen. Hästen måste lita på ryttaren och ryttaren på hästen.

Alltså, kunde jag inte fortsätta rida och riskera att göra det värre förrän han respekterade och lyssnade på mig från marken.
Så nu har vi tränat in några enkla röstkommandon, "schh" som betyder stå stilla eller sluta upp med vad du än håller på med. Beroende på vilket kroppspråk jag använder tillsammans med det.
En låg smackning med tungan betyder att han får komma fram, att han får följa efgter och att han äör en duktig kille som ska få godis.

Bara efter ett par gånger har han blivit beydligt lugnare och mer uppmärksam, så jag hoppas att han sköter sig när jag sitter upp också då ;)
Men nu vet ni det. Och han ska då inte vara med på några tävlingar förrän han är med mig och inte har något annat i tankarna.

Några bilder som Anna tog på KM i går, riktigt riktigt fina :D




Kärlek till den här ovanför, så sjukt fin!




Sen blev jag bara tvungen att lägga upp de här två, haha så jävla skabb xD
Yankee ser ju så himla positiv ut alltså ;)

Om ni undrar varför jag ser ut som om någon har dött så kan jag informera er om att det var SVINKALLT och blåsigt så att händerna gick nästan av, samt att jag är född sån.
Haha.

På Torsdag är det Ninaträning och jag ska ha lite mål, eller lite saker jag ska tänka lite extra på.

I går var det ju klubbmästerskap i hoppning på Wången, men den här gången kunde jag inte vara med i själva KM-klassen. Yankee är ju fortfarande bara 5 så ;)

Men jag hoppade LC-LB, inget komplicerat sådär.
LC red jag inte alls särskilt bra i, jag var väldigt ofokuserad och så inne på banan, och jag red i väg på ett par hinder. Fast nollade gjorde vi i alla fall, grymmaste Yankee styrde upp det hela så att det blev rätt okej.
LB var jag jättenöjd med, väldigt fina språng och superenkelt.
Några språng släppte jag i väg honom, men här var det i alla fall inte attack mot hindren, så jag var faktiskt riktigt nöjd ändå! :)
Och såhär slutade den klassen:


Snyggaste outfiten någonsin, jag vet ;P


Så nu känns det helt grymt bra inför SM, Yankee är verkligen superstadig på 1m nu och han har bara gjort riktigt klockrena nollor hela hösten.
Verkligen skönt ändå att slippa oroa sig för själva höjden och banan där nere, det enda som kanske kan komma i vägen för nollorna är själva omgivningen, att det är en så stor tävling och att jag eller Yankee blir nervös.
Men för att verkligen känna mig säker på höjden tänkte jag hoppa en LB+5 i Sundsvall om 2 veckor. Mest för att vi ska bli riktigt säkra och få lite självförtroendeboost.

Subscriba gärna min spellista: AUTUMN 2011 :)

Nej, nu ska jag ut till min bruna pålla som inte ridits på evigheter. Saknar henne faktiskt :') <3

Så, vad gjorde vi i dag då?
Jo, vi gjorde som ett litet modereportage eller vad man ska säga. 3 stilar och 3 outfits för varje stil. Däremot failade vi lite i slutet, för den sista outfiten hoppade vi över. Det blev helt enkelt för kallt och jävligt för att stanna ute en sekund till! ;)
För att göra det hela lite mer begripligt så har vi delat upp det i tre delar. Här kommer första delen, eller första stilen om man så vill.

Överklass!
Snobbigt, stilrent, så där lagom överlägsen uppsyn och lite gammaldags så där.

Tävlingsoutfit

Hjälm: Charles Owen Ayr8
Stövlar: Mountain Horse, Richmond High Rider
Kavaj: Raimunda
Skjorta: Equiline
Träns: Dyon, English Collection
Schabrak: Mountain Horse
Benskydd: Dyon, Velcro

Stoneface.
Nädå ;)




Söt Anna :D

Mästerfotografen här, det var nååågot mycket regn på linsen så bilderna blev ju lite sådär charmigt suddiga ;)
Men vi ville ju ha ganska mjuka och tidlösa bilder (a)



Träningsoutfit

Hjälm: Charles Owen, Ayr8
Stövlar: Mountain Horse, Richmond High Rider
Ridbyxor: Börjes, Domino
Tröja: Cubus
Jacka: Vero Moda
Scarf: Hv Polo
Träns: Lippo
Schabrak: Schockemöhle Sports, Coach
Stigbyglar: Soft up









Stalloutfit

Skjorta: H&M
Ridbyxa: Börjes
Schabrak: Schockemöhle Sports, Coach
Träns: Lippo





Så sjukt kul det var alltså, vi skrattade i hjäl oss i början för det kändes något fult att stå och posera så där ;)
Fast efter ett tag blev det inte lika kul, för då var vi blöta inpå skinnet och allt krånglade. Kameran, ridstövlarna, Kerrie...

Haha, men vi kämpade på in i det sista.
Nästa inlägg blir det lite coolare stil, tänk er ponnyryttare så vet ni vad som väntar.

... från i dag.
Haha, det var en riktigt lång dag och det var rena helvetet att stå där och fota, men det blev helt okej faktiskt!
Jag tror vi delar upp det i tre delar, annars blir det en så himmelens mycket bilder att ta in.
För att om ni måste ta in alla våran snygghet och fierceness så blir det nog lite mycket med allt på en gång ;)

Bättre att ta det försiktigt liksom (a)

Här har ni ett litet smakprov (hej bra bildkvalitet, det regnade nonstop så där har ni en liten förklaring i alla fall)



Haha, det var typ pose-garv-pose-garv-pose-asgarv ;)
Och mittemellan allt det så skrek och svor vi över hur jobbigt allt var och hur jävla kallt det var och att fingrarna höll på att gå av.
Tänk er att byta om i 1 grad plus, när det blåser och regnar på samma gång.

Inte så mysigt som det ser ut! x)

Jo, nu har jag ju dillat om Mulles problem eller katastrofinsats i ett par dagar.

Så här var det: I torsdags på hoppträningen var han helt bananas.
Han stog på bakbenen konstant, nockade mig x antal gånger, sprang på både folk och hästar, gick inte att svänga och jag såg ut som om jag hade varit i slagsmål dagen efter.
Jag kände ju att det låg lite i honom på Tedträningen, men får han göra som han vill och man inte bråkar med honom när han tex inte vill svänga åt ett visst håll, då är han jättefin.
Börjar man däremot att säga till honom och stå på sig, då jävlar blir det liv i lådan!
Först blir han förbannad och börjar rusa i väg och studsa.

Sen blir han liksom panikslagen och blockerad, och då är det byebye typ.
Då stegrar han sig, springer bara och känner inte ens bettet.



Efter den torsdagen så kom vi fram till att det här måste åtgärdas innan han kan få riskera skador på både hästar och folk.
Så nu har jag inte ridit alls sen dess, bara jobnbat honom från marken med basic saker som att han ska följa mig, backa när jag säger det, lyssna på röstkommandon och helt enkelt bli trygg med mig.
Jag tror att hästar alltid måste vara helt hundra på att ryttaren vet bäst, i alla lägen. Hästen måste lita på ryttaren och ryttaren på hästen.

Alltså, kunde jag inte fortsätta rida och riskera att göra det värre förrän han respekterade och lyssnade på mig från marken.
Så nu har vi tränat in några enkla röstkommandon, "schh" som betyder stå stilla eller sluta upp med vad du än håller på med. Beroende på vilket kroppspråk jag använder tillsammans med det.
En låg smackning med tungan betyder att han får komma fram, att han får följa efgter och att han äör en duktig kille som ska få godis.

Bara efter ett par gånger har han blivit beydligt lugnare och mer uppmärksam, så jag hoppas att han sköter sig när jag sitter upp också då ;)
Men nu vet ni det. Och han ska då inte vara med på några tävlingar förrän han är med mig och inte har något annat i tankarna.

Tävlade ju dressyr KM i dag med Yankisen, tävlade mot 3 tappra ekipage, hej lite anmälda liksom ;)

Red LC:2 som jag hade ridit igenom hela 1 gång och jag kan ju säga att jag hade typ noll koll på programmet. Slutade faktiskt med bara en felridning, nöjd där x)
Det gick väl skapligt, han var lite spänd, hög i nacken och hård i munnen. Men det beror nog minst lika mycket på mig, jag var ganska spänd jag med och fick aldrig riktigt igenom honom.

Slutade på 64,0% och en vinst.
Nöjd ändå, jag var rätt så inte pepp för att göra en underdrift, men det gick nog helt okej ändå.
Bjuder på den här väldigt söta (a) bilden på mig och mamma.


Haha, alla på den här bilden ser allmänt sär ut, hihihihi.

Som ni kanske ser så var Kerrie faktiskt också med och var sjukt duktig!
Hon vann storhästklassen till och med på 56%.

I morgon är det hoppning som gäller, thank you lord, och då blir det en LB på Yankisen. Inget komplicerat alls, med tanke på att varken han eller jag har varit i någon toppform de senaste dagarna.
Mulle strök vi, av goda anledningar som jag fortfarande inte har skrvit något inlägg om...

Och jag och Anna svamlade så klart bort hela kvällen och glömde bort att ladda upp frågestundssvaren som blev vääääldigt seriösa och vääääldigt tydliga och korta.
Eller inte :P

Schockemöhle har kommit med några höstnyheter, själv tycker jag att de är ganska ordinära om man säger så.
Brunt, brunt, brunt, beige och så litelite mer brunt.

Okej då, EN turkos tröja. WOW.
Men dunvästen ser riktigt najs ut, till ett helt okej pris också! ;)

Nu sitter jag i köket och inväntar Anna, samt kollar igenom alla era SJUKT roliga och många frågor :D
Men jag befarar att vi inte kommer att kunna svara på alla i en videoblogg, för då blir det nog en vääääldigt lång sådan, så jag tror att vi väljer ut några frågor som vi svarar på då och sen skriver vi resten.

Jag och Anna har ett riktigt fullspäckat schema i helgen i alla fall, eftersom jag ska tävla KM på Wången både lördag och söndag så får vi ta reda på den övriga tiden!
Det mest spännande vi har är ju då ett litet "modereportage", mer säger jag inte, och så ska vi göra en video när jag tränar Mulle från marken, lite NH om ni vill kalla det så ;)



Jag kan ju säga att det behövs. Det behövs nog tillägna ett helt inlägg åt den fullkomligt katastrofala torsdagsträningen i går - så det får ni gott ta och vänta på.
Det ska bli en väldigt roligt helg i alla fall och jag hoppas att ni håller med! :D

.. Till Sara!

Dagens vill ha, verkar såå bra!
Jag har väldigt lätt för att låta tygeln glida ut genom handen, eller låta tyglarna bli olika långa. Men det här verkar svinigt bra.
Tygellängden är ju faktiskt mycket viktigare än vad man tror.

Så här står det på Dyons hemsida om tyglarna:

"Tyglar 5/8" i engelskt läder och grepp med en fastsydd stor gummistopp vilken effektivt hindrar tyglarna från att glida genom handen.
Dessa är lätta att justera till önskad längd (5 lägen) med spännen på båda tyglarna. Med detta system kan alla ryttare, oavsett disciplin, välja en passande längd på sina tyglar och hålla den, man kan också snabbt ändra till en annan handposition om det behövs (utan att vara fast vilket kan hända med tyglar med handtag)

De kommer med 2 martingalstoppar per tygel för att undvika problemet med ringar som fastnar i spännena."



Absolut något som ska tittas närmre på.
Självklart lär dom väl kosta moltomolto bara för det, men om det är runt 1000 så tycker jag absolut att det är värt att kolla upp i alla fall.
För att inte nämna att jag också behöver rullsporrar, en dunväst, ett nytt schabrak, ett nytt träns osvosvosv.

Vilka i-landsproblem man har alltså ;)

SM börjar närma sig, och jag kan ju säga att jag börjar bli mer och mer nervös och stressad för varje dag som går :P

Anledning: Jo, jag kommer nämligen inte hinna hem på 3 veckor innan vi åker ner till Helsingborg.
Om två veckor så ska jag vara hos Maggan på Näset med båda ponnyerna och jobba där lite, på lördagen ska jag eventuellt starta ett par klasser i Sundsvall, på måndag morgon åker jag och Saga mot Dublin.
Alltså måste jag packa ALLT - både till Maggan, Irland och Helsingborg de här två veckorna.

Känns helt underbart alltså.
Jag som MÅSTE ha allt i perfekt ordning för att kunna slappna av när jag ska åka någonstans. Hatar det där känslan att man inte vet vart man har allt, och så får man panik när man inser att man kan ha  glömt något.
Så, för att få lite ordning på det här så tänkte jag göra en fullkomlig packlista till Helsingborg!



Inte så lite alltså.
Men några av sakerna kommer mamma att packa som tur är. Och gud nåde människan om hon glömmer något ;)
Längtar så in i helvete i alla fall, Yankee känns superfräsch och min ridning är riktigt i form den med.

Är det någon här i bloggen som ska ner till Helsingborg?
I så fall får ni jättegärna hälsa om ni ser mig, jag bli jätteglad då ;)

Vad föredrar ni, en lättriden häst som vem som helst kan rida eller en svårriden häst som bara du kan rida?



Jag säger absolut en lättriden häst. En lättriden häst är ofta väl utbildad och alltså har man gjort ett bra jobb att göra den lättriden eller hålla den lättriden. Dessutom är den lätt att sälja.
Jag tror att vissa faktiskt köper svårridna hästar för att de vill se ut som att de kan mycket, tyvärr. Oftast blir ju den då svåra hästen ännu svårare.

Hur kul är det att ha en häst som "ingen" kan rida egentligen?

Haha, kom nyss på en rätt kul grej!
Jag kommer på ett problem, elelr så kommenterar ni ett problem ni har med eran häst, och sen försöker jag hitta en lösning. Både beskrivet och med tips på övningar och så.
Och för att få ett så korrekt svar som möjligt så frågar jag några olika duktiga tränare/ryttare om vad dom själva skulle göra åt problemet.
Eller så citerar jag någon annan klok person.



Men vi kan börja med ett rätt enkelt problem.

Problem: Min häst är skänkeldöv och jag måste tjata och gnata på den med skänkeln i flera meter innan jag får fram den i trav. Även i alla gångarter är hon seg och oengagerad, lyssnar inte på mig och jag kan inte göra något vettigt med henne pga av det.
Vad ska jag göra?

Så här säger Ted Nätterqvist:



Men alltså för att göra en summering, helt enkelt INTE tjata på hästen. Du ber först hästen att gå fram genom att lätta på handen och smacka, och studsar inte hästen i gång så drämmer du till den med skänklarna helt enkelt.
Efter några gånger kommer du bara behöva lätta på handen så kommer hästen att hoppa fram bokstavligt talat.
Man måste vara SUPERKONSEKVENT, aldirg någonsin tjata eller upprepa sig, utan vara tydlig och så klart: Inte bli arg.
Aggression har ingenting med det här att göra. Det handlar om en tydlig och konsekvent korrigering, som tydliggör för hästne vad den ska göra när du ber den att gå framåt.


Så här säger Peter Markhne:

Be hästen att gå framåt för en väldigt liten hjälp, även om du vet att den inte kommer att reagera för så lite. Händer det ingenting får du korrigera hästen med en starkare hjälp. Sedan återgår du till en lika liten hjälp igen. Så här få du hålla på, med oändligt tålamod, tills hästen är "inriden på nytt" med den nya nivån på hjälpgivningen.

Hur svårt det än kan vara MÅSTE du hela tiden tänka att du ska viska en fråga till hästen och få ett högt svar. Inte skrika en fråga och få ett knappt hörbart svar. Som sagt kommer det att krävas mycket tålamod och stor konsekvens i korrigeringen. Det hjälper inte att bli arg.
Själv har jag en liten "regel" för mig själv - på en het häst ska jag kunna sitta med skänkeln om och på en slö häst ska jag kunna släppa skänkeln.

Som sagt, första steget är att du tränar in signalerna redan från marken, i den dagliga hanteringen. Du ska kunna flytta hästens bakdel och framdel bara genom att peta lätt med ett finger, det handlar om signaler. Beröm rikligt när ponnyn gör rätt!




De säger ju i princip samma sak, även om Peter är betydligt mer nedtonad än Ted.
Men själv tycker jag att det är super med Ted - han går inte runt det han menar med fina ord, utan säger rakt ut vad man ska göra, även om det kanske låter lite "grovt" eller vad man ska säga.
Vad Markhne menar med en starkare hjälp är just det - en ordentlig bank med skänkeln, en klatsch med spöet eller kanske en sporre i sidan.


Betydligt mer skonsamt med en hård korrigering som gör att hästen förstår än 20 luddiga instruktioner som bara gör hästen frustrerad.
Vad tycker ni?

Pärlan vill ha detta täcke, hon sa det.

Den senaste tiden har inte varit en dans på rosor om man tänker på hur det har känts inuti mig.
I sklan har allt bara känts förjävligt, det enda roliga är typ lektionerna (ja, då är det illa) och jag har varenda dag bara längtat bort, bort. En ny skola, nytt folk som man inte känner och kan vara den man vill vara med.
Man brukar ju säga att "gud vad hon har förändrats, blabla" som att det är något konstigt.

Tacka vet jag Kapten Röd alltså.



"Jo, jag ser dom men jag bara väljer att se förbi
Kan inte låta dom stjäla min energi
Nej, om nån vill hålla ner dig och se dig vissna
Så använd deras hat som en gnista
för vi växer upp med ljuset, kommer ifrån de dunkla
Det är klart dom vill se vår skuta sjunka
Jag ser dom inte på min radar
Så det spelar ingen roll hur många troll som hatar
Jag bara ser aldrig tillbaka"


Om ni inte kan glädjas med mig, finnas där och inte helt enkelt vända ryggen så fort det inte passar så får det fan vara.
Och just nu vet jag inte vem jag är, och då är det inte så himla lätt att vara sig själv. Jag kan typ inte umgås normalt med folk i min klass och vissa dagar kan jag vara så himla less och arg att jag skriker åt verkligen alla.
Så just därför har jag bara velat börja om någon annanstans, eller allra helst stressa genom 9:an och ta ett jobb nere i Holland. Det enda som egentligen har gjort att jag har velat gå upp på mornarna är just hästarna.
Ridningen betyder så himla mycket för mig, det är helt enkelt där min framtid är och där är jag trygg.
Om man tänker på det, hur många av de människor som går i min klass kommer jag umgås med om 20 år?


Men i dag när jag kom hem så kändes det rent förjävligt, och då ringde jag till världens bästa Christelle som verkligen hjälpte mig ur det och fick mig sådär glad och motiverad, så där som hon alltid gör :D
Nu har jag klart för mig att gymnasiet ska jag gå, även om högstadiet känns förjävligt, för enligt henne var gymnasium 100 gånger bättre än högstadiet.
Men efter det - då är jag långt härifrån.

Aldrig, aldrig, aldrig mer Änge.

Åker nu till Birsta med mamma, ska handla lite kläder, om jag hittar någor vill säga.

Såg nyss denna på Cheval's hemsida.

Nu är jag, mama och ponnyerna hemma igen efter en helt enkelt fantastisk helg.

Yankee har hoppat klockrent hela helgen, oh shit my god vilka språng jag fick känna på i dag alltså ;)
Och Mulle, nyponnyn, funkade riktigt bra och visade sig vara otroligt fin även han.
Men jag kan dra helgen lite snabbt för er då! :)

Fredag
Vi anlände till Näset ungefär halv 8 eller något sånt och det första vi gjorde var att sadla hästarna och trimma i ridhuset.
Och min första tanke var att HUR ska det här gå?
Jag kunde ju inte ens rida hästen. Det enda jag gjorde var typ att dra i munnen och bråka. Hästen var spänd som en stålfjäder+tvärvände i full galopp runt i ridhuset med huvudet slängandes och jag hängde i tyglarna efter. Så bra kändes det.
Unni och Mai såg väldigt nöjda ut i all fall, de travade runt där och det såg riktigt bra ut, så det var ju i alla fall kul :)


Men jag var som sagt lite orolig den kvällen, jag hade inte hoppat ett språng och om han var så där när det inte ens var några hinder i vägen, hur fan ska det gå i morgon? :P



Lördag
På morgonen åkte vi faktiskt i väg till Equeen och spenderade 1,5 timme där ;)
Det blev 2 saker som jag är väldigt nöjd med, ni får se i ett separat inlägg!
Sen for vi till Näset igen och jag red då Mulle i första gruppen. Han var heeeelt annorlunda i dag, vi hade visserligen bytt bett till en pelhamstång, men jag kände att min ridning var tusen gånger bättre.
Han flöt på riktigt bra, lite smärre kommunikationsproblem men för att vara första hopppasset så var det över förväntan ;)

Någon film blev det däremot inte, mamma hade glömt trycka på play-knappen så...

Yankee var riktigt fin i dag, hoppade en bana på 95 med några hinder på 110-115. Nemas problemas hela banan runt, om man bortser från några missar från min sida.



Första språnget på filmen var från när vi hoppade upp dom och som ni ser fick han ett riktigt fint språng på 115, så då var jag lite duktig och sa att jag inte ville hoppa 125. Haha, nåt får man ju vara stolt över x)

Söndag
Sista dagen var helt enkelt awesome.
Mulle hoppade ännu bättre i dag, jag rakriktade mer och hade ett lite högre grundtempo. Fast i dag blev bettet lite väl skarpt, han hamnade lite bakom hand och blev lite för lydig. Så Ted tyckte att vi gott kunde byta till ett tränsbett och ta bort martingalen på honom.
Banan:



Blir lite kommunikationsvårigheter som sagt, men Ted tyckte det var lugnt och sansat så då var väl volterna hänt.

Och Yankee hoppade f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t.
Herrjävlar alltså, i omhoppningen hade han en sjuhelvets energi i galoppen, smällde av och verkligen vände runt med bakkärran.
Då var man lycklig uppe på hästryggen, för att göra en underdrift.
Banan var också riktigt bra, några få missar (haha sista i omhoppningen, oooooj liksom) då jag tappade koncentrationen lite men jag är sååå nöjd :D



Haha, som sagt, riven tar jag på mig fullt ut.

Ted tyckte att min ridning hade gått framåt något så enormt sen i somras, att jag var mycket säkrare i min teknik och att det ser väldigt säkert ut. Jag skulle jobba på exakt som jag gör och helt enkelt befästa det ännu mera.
Han tyckte även att Yankee hade blivit en helt annan häst, mycket starkare i galoppen och att jag red honom jättebra.
Något glad man blir när man får höra det av Ted :D


Jag tänkte även att ni ska få ta del av några av hans genomgångar som jag har filmat. Bland annat om halvhalter, tempoväxlingar och lite annat smått och gott ;)
Ett par övningar tänkte jag också slänga in.
Det låter väl bra? :)

Jag har tänkt på en sak, som jag diskuterat med min bror som är cross-intresserad.

Tycker jag har utveckas så sjukt mycket på knappt ett år. Jag menar, när jag började rida för Nina i början av året, kunde jag ingenting. Eller jo, men jag bara "red" liksom, gjorde ngt jag tyckte skulle funka.

Har haft konfirmation hela helgen, ganska roligt, fast det tar ju så lång tid .. :/