Mulles problem
Jo, nu har jag ju dillat om Mulles problem eller katastrofinsats i ett par dagar.
Så här var det: I torsdags på hoppträningen var han helt bananas.
Han stog på bakbenen konstant, nockade mig x antal gånger, sprang på både folk och hästar, gick inte att svänga och jag såg ut som om jag hade varit i slagsmål dagen efter.
Jag kände ju att det låg lite i honom på Tedträningen, men får han göra som han vill och man inte bråkar med honom när han tex inte vill svänga åt ett visst håll, då är han jättefin.
Börjar man däremot att säga till honom och stå på sig, då jävlar blir det liv i lådan!
Först blir han förbannad och börjar rusa i väg och studsa.
Sen blir han liksom panikslagen och blockerad, och då är det byebye typ.
Då stegrar han sig, springer bara och känner inte ens bettet.
Efter den torsdagen så kom vi fram till att det här måste åtgärdas innan han kan få riskera skador på både hästar och folk.
Så nu har jag inte ridit alls sen dess, bara jobnbat honom från marken med basic saker som att han ska följa mig, backa när jag säger det, lyssna på röstkommandon och helt enkelt bli trygg med mig.
Jag tror att hästar alltid måste vara helt hundra på att ryttaren vet bäst, i alla lägen. Hästen måste lita på ryttaren och ryttaren på hästen.
Alltså, kunde jag inte fortsätta rida och riskera att göra det värre förrän han respekterade och lyssnade på mig från marken.
Så nu har vi tränat in några enkla röstkommandon, "schh" som betyder stå stilla eller sluta upp med vad du än håller på med. Beroende på vilket kroppspråk jag använder tillsammans med det.
En låg smackning med tungan betyder att han får komma fram, att han får följa efgter och att han äör en duktig kille som ska få godis.
Bara efter ett par gånger har han blivit beydligt lugnare och mer uppmärksam, så jag hoppas att han sköter sig när jag sitter upp också då ;)
Men nu vet ni det. Och han ska då inte vara med på några tävlingar förrän han är med mig och inte har något annat i tankarna.
Så här var det: I torsdags på hoppträningen var han helt bananas.
Han stog på bakbenen konstant, nockade mig x antal gånger, sprang på både folk och hästar, gick inte att svänga och jag såg ut som om jag hade varit i slagsmål dagen efter.
Jag kände ju att det låg lite i honom på Tedträningen, men får han göra som han vill och man inte bråkar med honom när han tex inte vill svänga åt ett visst håll, då är han jättefin.
Börjar man däremot att säga till honom och stå på sig, då jävlar blir det liv i lådan!
Först blir han förbannad och börjar rusa i väg och studsa.
Sen blir han liksom panikslagen och blockerad, och då är det byebye typ.
Då stegrar han sig, springer bara och känner inte ens bettet.
Efter den torsdagen så kom vi fram till att det här måste åtgärdas innan han kan få riskera skador på både hästar och folk.
Så nu har jag inte ridit alls sen dess, bara jobnbat honom från marken med basic saker som att han ska följa mig, backa när jag säger det, lyssna på röstkommandon och helt enkelt bli trygg med mig.
Jag tror att hästar alltid måste vara helt hundra på att ryttaren vet bäst, i alla lägen. Hästen måste lita på ryttaren och ryttaren på hästen.
Alltså, kunde jag inte fortsätta rida och riskera att göra det värre förrän han respekterade och lyssnade på mig från marken.
Så nu har vi tränat in några enkla röstkommandon, "schh" som betyder stå stilla eller sluta upp med vad du än håller på med. Beroende på vilket kroppspråk jag använder tillsammans med det.
En låg smackning med tungan betyder att han får komma fram, att han får följa efgter och att han äör en duktig kille som ska få godis.
Bara efter ett par gånger har han blivit beydligt lugnare och mer uppmärksam, så jag hoppas att han sköter sig när jag sitter upp också då ;)
Men nu vet ni det. Och han ska då inte vara med på några tävlingar förrän han är med mig och inte har något annat i tankarna.
Kommentarer
Trackback
