Team Mittsvenska

Nu är jag tillbaka från ett sjukt varmt Grekland och jag har haft en väldigt skön vecka kan jag säga er! Som vanligt är jag ungefär lika blek som när jag åkte, älskar mina skandinaviska gener -.-

I alla fall så är jag hemma och har ungefär två dagar på mig att rida Yankee innan Näsets tävlingar. Men jaja, det blir mest en tävling för kul och jag ska inte ha så jättehöga mål utan mer bara galoppera.

 

Sen så laddar jag till Yran på fredag-lördag som kommer att bli GRYMT.

Jäklar vilket grymt inlägg hörreni, men ni kanske ville veta att jag i alla fall är hemma och har möjlighet att blogga igen ;)

 

Hamnade av en slump inne på ett arkiv, runt September förra året. Vilka äckliga jävla haters det finns, jag blir spyfärdig. 
Läste mina gamla inlägg och det var under den tid jag verkligen kämpade som mest för att kunna få lite flyt med Pärlan. Jag skrev hur jag hade prestationsångest och att jag hela tiden mätte sig med andra som var så mycket duktigare än mig. Jag mådde verkligen inget bra alls, och jag försökte hela tiden att dölja det från bloggen.
Hela tiden fick jag pik-kommentarer över hur lite jag kämpade med Pärlan. Experter som hela tiden menade på att bara om jag kämpade lite, så skulle jag få en fin ponny. Det var minsann ingen konst att få den där ponnyn att hoppa!

Antar att ni kan föreställa er hur det kändes - prestationsångest till tusen, massa press, träning som inte hjälpte & ingenting fungerade. Men jag vägrade ge upp för jag vill inte bli igenkänd som svag på något sätt.

Samtidigt fanns ju hela tiden de här vännerna och personerna som stöttade och peppade, men det blir så lätt att man hänger upp sig på de här elaka kommentarerna. Avundsjuka idioter som gjorde allt för att försöka knäcka mig när jag hela tiden försökte se saker positivt och kämpade med min tjuriga ponny.
Självklart sa jag ju att jag inte brydde mig, men när man läser ord om verkligen är riktade mot dig - så är det inte lätt att glömma. Klart att man tar åt sig, särskillt när det är så känsligt. 

Alla gånger det gick dåligt, skrev jag aldrig på bloggen. I alla fall inte hela sanningen. Jag dolde sanningen för mig själv för att hela tiden verka så bra och perfekt, och att jag också lyckades. Men skillnaden var bara att i verkligheten så hade inte min ponny förändras på något sätt. Hon var rädd för att hoppa och hur mycket jag än tränade, peppade och var på henne så vågade hon inte hoppa. Men här på bloggen försökte jag få det att framstå som att det gick bättre och att det här skulle bli jättebra. Utan att neka, jag lurade mig själv hela tiden och trodde på mina egna lögner. Jag ljög inte, utan jag bara fick saker och ting att framstå bättre än vad det var genom att inte skriva hela sanningen. Att sedan bli påminnd av att man egentligen är värdelös, är som ätt bli slagen med en stekpanna. I ansiktet. Sen fortsätta lé och säga att man inte tar åt sig är omänskligt.

Denna hästvärld är egentligen sjuk, och ännu sjukare när hästvärlden finns på internet. Här kan alla leka osynliga och personerna som verkligen inte kan unna andra lite lycka eller framgång är då alla haters.

Tycker det här med tränisupplägg är ganksa intressant. Själv tror jag inte alls på att man ska trimma åtta dagar i veckan för att nå bästa resultat. Nej, det ska vara lätt och roligt också, annars tröttnar nog både häst och ryttare väldigt snabbt utan tvekan.
Själv är jag väldigt dålig på att planera mina ridpass, måste jag erkänna. Det blir vad jag känner för - och inte har gjort på ett tag. Låt säga att jag har; hoppat en dag & ridit ut dagen efter. Jamen då kanske det blir ett trimpass på ängen. Jag tror ni förstår? Sen hur länge jag rider, beror helt på hur intensivt passet är, och vad han har gjort dagen innan. Igår red vi ut ganska kravlöst med lite lösgörande på plan, ganska länge men då var ju passet inte så intensivt. Så dagen efter, idag - fick han skritta fram länge och sen jobba lite i alla gångarter ett kort pass.

 

Jag vet att det finns människor där ute som planerar sina pass i minsta lilla detalj & minut, men nä jag tycker inte att det blir roligt då. Varför inte gå på känslan och träna på det man just känner för?
Det känns ju som om passen skulle bli mer lyckade ifall man gjorde det man verkligen vill, om ni förstår. Och med det menar jag inte att jag ska hoppträna sju dagar i veckan, utan att man har friheten att öva på det man just känner för.

 

Har vi blivit länkade eller nåt? Statistiken har fördubblat sig jämfört mot igår! ;)

 

 

Mamma har förbjudit mig att duscha sturson, hon är så rädd att det ska hända något osv.

Igår tog jag tillfället i akt när hon inte var hemma så jag spolade av honom. Tror ni det hände något? Nej, såklart inte. Han är så sjukt cool den där ponnyn. Höjden av dramat var när han vickade på öronen! ;)

Idag fick han duscha ordentligt, med lååång schamponering och han bara njöt, han stog och sov där inne i spolspiltan. 

Sen fick han ta på sig ett snyggt fleecetäcke och vi gick på gräsmattan och betade lite!

 

 

Stures vildvuxna man är borta!

Tog tillfället i akt och ryckte den, första gånger jag rycker en man faktikst. Pärlan klippte jag bara, men Sture har rätt fin man, så jag ryckte den bara. Jag tycker det blev asbra!

 

Förlåt för dåliga mobilbilder!

 

hej, ska man ha ponny elr full på schabraket på en d-ponny /148cm mkh\
Hej! Jag skulle ha valt Full i alla fall. Dock så spelar inte hästens höjd sån stor roll, mer vad du har för tum på din sadel! Liten sadel, litet schabrak!

Kommer du satsa högt med Sture =D
Så högt vi kommer.

har du och sara någon gång velat ta in någon mer i bloggen
Nej, personligen är jag supernöjd som det är, men vi kanske ändrar oss? Ni kanske kan höra av er till mig, Anna på Facebook.

Snygg blogg! Vad tycker du om Sture
Tack! Han är grym.

Tävlar du? Vilka klasser?
Just nu, nej.

Bästa med att ha häst ? :)
På gott och ont - att det påverkar ens liv så mycket. Man träffar mycket kompisar i samma ålder och man har alltid nåt att göra.

Hur ser dit tränings upplägg osv ut för Sture nu och fram över ? Hur ser framtidsplanerna ut ? :)
Träningsupplägg: Lära känna varandra och bara ha roligt, lära mig honom så mycket som möjligt. Sen när träningar börjar igen så kommer vi att börja blicka mer framåt. Vill inte göra så mycket hemma när jag inte har någon hjälp, om ni förstår.
Framtidsplaner är ju svåra, men jag vill i alla fall hoppa msv på honom långsiktigt. Nästa tävlingstermin vill jag debutera LB, kanske LA.

Kommer/vill du och Sara vilja ta in någon mer i bloggen? :)
Skrev svar där uppe!

Hur högt har du hoppat som högst? Besktiv Sara som person? :)
110 typ?
Jadu, hon är alltid glad, målmedveten, tjurig, övertänkande, ifrågasättande, snäll, omtänksam. Allt på ett bra sätt såklart ;)
Och bäst.

Varför sålde du Pärlan?
Vi ville olika saker och då var det bäst att gå skilda vägar. Varför kämpa när ingen tycker det är roligt längre?

Varför kallas han Sture och typ inte Nicke? Låter mer som nicholson än sture.. Fattar inte.. Men han är dunder söt! :)
Jadu, bra fråga! När de kommer till Kamenskys så döper de hästarna, vad de ser ut att heta, haha. Tycker han passar i namnet Sture så här hemma kallas han det eller Sturson ;)

Vad tycker du om - Rebecca Sjögren Nellie Berntsson Matilda Sparrenhök Linn Wretström Margareta Bäckström
~ Rebecca: Supergullig tjej som är jätteduktig! Har sett henne på tävlningar och hållt nån av hennes hästar i alla fall! ;)
~ Nellie: Läser bloggen då och då, ingen speciell åsikt.
~ Matilda: Verkar vara en supergo tjej! Känner henne inte, men läser hennes blogg och är vän med henne på Facebook. Skulle gärna vilja lära känna, helt otroligt duktig ryttare dessutom.
~ Linn: Verkar vara en suergo tjej. Känner inte, men har pratat några gånger och så.
~ Maggan: Verkar vara världens coolaste! Har pratat med henne när vi letade häst, hon verkar störtskön. Kanske ska prova träna henne, men vi har ganska långt till näset så jag vet inte hur det blir tyvärr.

Har ett inlägg liggandes, men jag vet inte om jag vill publicera det .. Det är ganska långt och jag kan lova att ni vill läsa det! 

Men jag är osäker om jag ska publicera det? Ett riktigt killer-inlägg också, skrivet precis som jag känner.

 

Klicka på bilden för att komma till tävlingen!

 

Tror att stursson skulle vara skitfin i både svart, brun och beige! :)

 

Aldrig har jag haft en sån relation med en häst, som jag har med Nicholson.

Efter 5 år med två olika ponnyer har jag inte alls känt sama känsla som jag känner nu efter 5 dagar. Det är helt sjukt, jag menar igår när jag hade honom på gången, tog det ca 20 minuter att lära honom "puss". Att han sätter upp mulen mot mitt ansikte. Han har sån otroligt skön inställning till allt och han kommer redan i hagen.

 

Andra dagen jag var i uppsala, alltså andra dagen med honom någonsin - så gnäggade han när jag gick förbi hagen. Whuut?

Han är så sjukt go den där ponnyn, jag önskar att ni alla kunde komma hem till mig och träffa honom for real! ;)

 

 

Wish me luck, typ. Lär ju få leva på 2:- nudlar resten av året, med tanke på denna kostnad .......

Dagarna är sjukt långa och full fräs.
Idag har jag varit ridlärare och medhjälpare, samt varit på Hööks. Och solat och badat.
Haha, jag orkar verkligen inte spendera så mycket här inne vid datan när man kan vara ute och ha det allmänt gött. Lilleplutt vilade idag.

Svarar på allt. :)

Avslutas när jag fått tillräckligt med frågor, så kom igen nu, nått måste ni undra! ;)

En häst riden, en kvar. Sture ska som sagt hoppas och nu ska jag jag ner och bygga medan han står i boxen och käkar lite hö.
Hörs!

Har sagt till mig själv att jag inte tänker hoppa så mycket hemma, men nä jag känner att jag kan i alla fall få hoppa mot 70, för jag måste få känna av mig själv vad som behövs träna på.

Jag tror (vet) redan nu att jag behöver fila på anridningen och på vägarna. tänkte köra denna banan idag, hindren ligger väl på 70.
Jag vet ju att han kan, nu gäller det bara för mig att matcha hans kapacitet ordentligt, så vi kan bli grymma!

 

Tilda ville veta lite information om min nya stjärna, så här kommer det ;)

 

Munsboro Nicholson, kallas Sture. 
Han kom till sverige för ungefär 6 veckor sedan, importerad av Kamenskys. Har tävlat lite på Irland, vet inte hur högt. De sa i alla fall att han har kapacitet för msv utan problem. Han är född 2006 och är världens snällaste, men kan bli lite bråkig om det finns godis någon stans ...
Han är rädd för män och rädd om sina öron, samt väldigt skvätten. Man måste vara lugn och försiktig, för om man inte tänker sig för och klappar honom så kan han hoppa iväg.

Jag tror att Sture kan gå riktigt långt pga sin inställning. Han gör allt du säger åt honom och är aldrig seg eller slö på något sätt. Och hoppar allt du styr på.

Dock så fegar jag ur ibland, och han känner ju av det. Så ibland hoppar han stillaståendes för att jag har suttit och bromsat så mycket innan hindret... Men han ställer alltid upp och hoppar i alla fall, det är det som är så sjukt bra. 
Vill hoppa LC innan årets slut, så vi får träna på i höst. Han har inga problem med det, men det har jag. Jag måste få lite rutin och lite hopp i kroppen så jag kan lite mer på hästen och få lite tuffare anridningar.

 

Är det något ni undrar eller något jag glömt så får ni gärna fråga.

 

 

Tre dagar har jag haft honom, och tre dagar har jag ridit.

Han har varit huuur fin som helst, han är verkligen lättriden, fast ändå lite svår, hm? Han är jättelätt att reglera men han blir lätt springig och vill inte jobba igenom kroppen i traven. Sen är han svår att ha i handen. Håller jag för hårt så drar han upp huvudet. Håller jag för löst så söker han stöd och blir orolig i huvudet. Dock så känner jag allt mer vart jag kan ha honom nu. Har lagt undan ett bett på Hööks, som kommer till veckan. Ett Nova-bett så jag har mer marginal att hålla på. Varken för löst eller hårt liksom. Här hemma har jag ridit på Pärlans tvådelade med plast på, och det funkar ju, men det är så svårt att hitta det där läget när han är såpass känslig.

Idag var han väldigt pigg i början, och blev superflängig i traven. Mamma la fram några travbommar och han var omöjlig först, han totalignorerade dem och typ travade på bommarna. Eller så travade han in och gjorde nån typ av galopp över .. Haha. Skrittade honom lite och kom in i vääääldigt långsam trav och då lugnade han ner sig som tur! Han är så underbar den där ponnyn, han är så säker, balanserad och taktmässig i sig själv! Han är nog den finaste ponnyn jag suttit på.

Också är han ju lite trög. Haha, inte seg på något vis, men han vill inte fatta höger galopp! Jag är sååååå övertydlig det bara går, och han förstår inte. Eller, ibland fattar han första försöket och iböand fattar han efter typ tionde försöket, haha. Men det är ju tränesaker, för han är så otroligt härlig att jobba med! Vill alltid göra 100% rätt och alltid lika glad.

Fick några fina byten när jag rullade över ett litet hinder på medellinjen, då gick det minsann bra att byta galopp ... ;)

 

 

Som ni ser så har jag påbörjat en liten renovering på bloggen. Kategorirubrikerna ska in, som ni ser så har de fått damp! <-
Sen ska lite färger fixas.

Vad tycker ni än så länge? :)

 

 

Ja, det är ju lite halvdött på bloggen just nu men Anna har ju varit hos Kamenskys och jag har varit med Linnea och inte riktigt orkat med ;)

På måndag åker jag dessutom till Grekland, så där och en vecka framöver så får ni förlita er på Anna!

 

Igår var sista dagen på gården, och vi åkte hem vid 12-tiden. Trodde att mamma och pappa skulle komma, men när jag kom in i stallet så stog min vän Anna där också! Haha, jag blev sjukt överraskad. 

Red för Carro innan vi åkte, vi hoppade lite lågt bara för att jag skulle känna av och få lite exta tips innan vi åkte.
Bilder lånade av Anna:

 

Resan hem tog ca 4 timmar och allt gick jättebra! 

 

 

Det är lite olika, beroende på hur hårt han har gått innan och vad han ska göra på helgen. Men jag antar att en normal träningsvecka nu på sommaren ser ut så här:

 

Markarbete på ridplanen, mycket skolor och variera formen.

 

Tempoväxlingar på ängen. Halt-samlad galopp-ökad galopp-samlad galopp-halt. Framdelsvändning. Många såna övningar, där jag lägger in fler och fler tempoväxlingar eftersom.

 

Uteritt, inget tjorv. Mycket skritt, några få galopper.

 

Markarbete med bommar. Rider bombanor eller gör andra övningar med bommar på marken.

 

Uteritt, ca 1 mil med mycket galopp.

 

 

Någonting sånt kanske. Men det är himla svårt att säga, jag anpassar ridningen efter hur han känns och vad jag vill åstadkomma på helgen eller veckan efter.

Det finns aldrig något fast schema, det ändras hela tiden. Ibland känns han lite olydig och då lägger jag in extra dressyr och markarbete, ibland känns han lite less på livet och då lägger jag in fler kravlösa uteritter och vila.

 

Så skulle jag vilja ha antingen en riktigt talangfull och välstammad 3-åring, inhoppad och lite utbildad av ett proffs.

Sen utbilda den vidare och verkligen få följa den hela vägen.

Drömstammen är Nabab de Reve-Chin Chin eller Darco-Chin Chin.

 

 

Men det är klart, en riktigt rutinerad och välriden läromästare med resultat i 130-140 skulle ju inte heller skada.

 

Haha, det här kommer låta så sjukt jävla dumt men jaja ;)

Jag kom inte på förrän i går att det faktiskt går himla bra att bara låta hästarna sköta hindren själva. Jag red nämligen en bombana och ville prova en teori jag haft ett tag, om det faktiskt gick att bara hoppa på långa tyglar och i lätt sits, bara låta hästarna sköta det hela.

 

Och givetvis gick det alldeles utmärkt! Man får ju himla lite kontroll, men det är just vad jag behöver - släppa på kontrollen och faktiskt ge hästen en chans att få jobba i fred och göra sitt jobb.

Och visst, i teorin låter det ju självklart att hästen hoppar som bäst när den hoppar naturligt. Det är ju uppenbart att man egentligen borde sträva efter att komma så nära löshoppning som möjligt.

 

 

Men vad jag har funderat på är alltså detta. VARFÖR rider då inte RGB på långa tyglar och i lätt sits? VARFÖR hoppar hästarna bättre när han har dom på tygeln och stöttar dom hela vägen?

Om man nu säger att hästarna gör det bäst själva.

Så det är en fråga jag har på lager inför nästa Tedträning. Min teori är att eftersom hästen ändå inte kan hoppa helt naturligt med en 50-kilos kluns på ryggen, så kan man lika gärna påverka och hjälpa hästen att hålla balansen och spänna bågen.

Varför kan inte få ha ridning som ett ämne i skolan där man kan fråga såna här saker? Jag är ju sådär, jag måste alltid veta varför innan jag kan förstå och utföra något till 100%.

Alltså bara måste jag få ett svar på detta.

 

Någon som har någon aning?

Varför rider man alltså hästarna eftergivna på tygeln och mellan hand och skänkel när man ändå säger att hästarna gör det bäst själva? Om hästarna får välja så vill de ju rakt inte strutta runt i öppnor och slutor...

Haha, vilka funderingar man har alltså!

 

 

 

Har ni några tips på snygga benskydd?

Mina Eskadron har gått sönder, och jag skickade dom på reklamation för ungefär en månad sen. Men gissa vad? jo, nu ska dom skickas till Tyskland för bedömning och för modligen kommer jag inte ens att få tillbaka några nya eller några pengar.

 

 

Och jo visst, Veredus är ju himla snygga men de är också sååå vanliga. Det är roligare att ha något unikt tycker jag i alla fall! ;)

 

Jag tror att jag redan har gått igenom mina tränare en gång förut, men eftersom någon undrade så tänkte jag att då kunde jag lika gärna dra alla 4! ;)

 

Ted Nätterqvist - Jag tränar för Ted ungefär var 3:e vecka i vanliga fall. Det sker då på Näset med världens bästa folk! Jag gillar verkligen Teds sätt att träna. Han ser det andra tränare inte ser, och säger det också. Han har alltid ett svar, vad man än frågar. Han är rak och ärlig och framförallt väldigt väldigt kunnig.

Så han är grym!

 

 

Margareta Bäckström - Maggan kan jag tyvärr inte träna för så mycket längre eftersom hon inte har träningar här uppe och det är itne precis så att vi åker ner två gånger i månaden för att träna för Maggan på Näset när vi ändå åker ner för Tedträningar :/

Men som tur är så träffas vi mycket på tävlingar och på Tedträningar så hon kan hjälpa mig mycket i alla fall. Det bästa som finns är Maggan på framhoppningen, då brukar det alltid gå bra!

Sen så är hon också den bästa mentala coachen som finns. Det är bara att ringa efter tävlingar och oavsett hur det har gått så känns det bättre efteråt :)

 

 

Annika Bohman - Jag tränar för Annika två gånger i veckan i normala fall, en gång dressyr och en gång hoppning. Det är jättebra! Speciellt dressyren har verkligen hjälpt mig, och hoppningen är jättebra för det är där vi gör massa gymnastiserande övningar, studs och annat krångligt men nyttigt ;)

Sen är hon också skitbra på att lösa problem, hon har alltid någon lösning eller ett tips om man fastnar.

 

Tyvärr hittade jag ingen bild på henne, det får jag ordna någon gång! ;)

 

Cecilia Hansson - Jag tränar för Cecilia så ofta jag kan, men det krockar ofta med Tedträningar så det blir kanske varannan-var tredje månad. Hon är huuuur bra som helst!
Det är bara dressyr för henne, men hästarna är alltid hur fina som helst när man rider för henne och varje gång känns det som att något faller på plats.
Cecilia är också hon lite lik Ted, så där rakt på sak och ärlig. Jättebra att träna för och det bästa är nästan att hon brukar sitta upp och känna på hästarna själv, och sen kan hon säga exakt hur jag ska göra.

 

 

Så, det var i princip alla. En sak som också är värd att tillägga är att jag kommer hålla mig till de här tränarna så länge jag kan. Det blir verkligen en röd tråd i träningen, och det skulle nog inte bli så bra om jag helt plötsligt började hoppa för någon annan. Jag är jättenöjd med det här upplägget och jag tycker att det funkar jättebra! Sen är det klart att det finns tränare man gärna skulle vilja rida för. Personligen så drömmer jag om att få rida för George Morris, Michel Robert och Kyra Kyrklund!

 

 

 

 

Gah, märkte en lite jobbig sak i helgen. Kollade tillbaka på lite äldre filmer från förra året, och insåg att fan, jag rider ju fulare nu än då ;)

 

 

I år har jag verkligen inte brytt mig om hur det ser ut, verkligen verkligen inte. Istället har jag bara försökt hitta känslan i varje ritt, då en bra känsla är mycket mycket viktigare än en snygg ritt, enligt mig. Och det får ju tyvärr sina konsekvenser, för om jag inte tänker på att rida fint så gör jag inte heller det.

Så som ni ser på bilderna så har det blivit ganska illa. Skänklarna bara flyger hejvilt, samma sak med armbågarna. Sen överlivet tippar jag alldeles för långt fram. Händerna kastar jag framåt, ger lite för mycket eftergift på varje hinder. Man kan ju i alla fall vara glad för att jag i alla fall kollar rakt framåt och inte ner i manen, haha.

 

Och så har vi så klart min vänsterskänkel som är mycket svagare än den högra, vilket resulterar i att jag omedvetet försöker kompensera med vänsterhanden. Vilket i sin tur resulterar i att Yankee har blivit alldeles sned han med ;)

 

Så i vinter blir det full fokus på att jobba med framför allt skänkeln, sen ta itu med överlivet. Ju mindre jag stör hästen desto bättre hoppar den ju, så det är faktiskt viktigt även om det är en tråkig sak att träna på.

Har ni något problem med eran sits?

 

Jag har funderat under våren och sommaren om jag verkligen vill det här. Tävla, träna och verkligen satsa på att bli bäst.

Är det värt allt slit? Man vet ju hur många år av slitgöra och motgångar och problem man har framför sig. Och inte blir det lättare när man varken är talangfull och begåvad eller rik.

Då är det ju verkligen arbete, arbete och ännu mera arbete som gör en till en duktig ryttare.

 

Men sen tänkte jag på det och kom fram till att det inte är rosetter, placeringar och meriter jag vill ha.

Jag vill bara rida, rida, rida och rida tills jag ligger död och begraven. Jag gillar knappt att tävla. Vad jag gillar är att hoppa hinder med hästen och bara känna som att man tänker i ett.

Jag vill arbeta för att få den där känslan då man bara kan göra vad som helst med sin häst.

 

 

Och jag tror faktiskt att det är just det där som gör att man orkar hela vägen. Begåvning och pengar hjälper en hel del, men i slutändan är det ändå så att den envisaste vinner. Man kan göra otroliga saker, långt utöver sin förmåga, med vilja och beslutsamhet.

Det är i alla fall min teori, sen om den stämmer, ja det får vi se ;)

 

Men hur min framtid än ser ut, så är det hästar och hoppning i den. Jag kan inte leva utan mina hästar, min ridplan och mina galoppbommar, haha.

Kanske låter så himla cheesy från någon som inte ens hoppat medelsvår, men vafan. Mitt liv och mina val.

 

Och sen så Holland, så klart. Det är dit jag ska, så fort som bara möjligt! Jag har alltid velat neråt mot Europa, få uppleva atmosfären där nere och bara njuta av alla grymma ryttare och fantastiska hästar.

Hoppas hoppas hoppas att jag kan fara ner till Erika i höst igen, jag får väl tjata järnet ;)

 

 

 

 

 

 

Jag tycker faktiskt att det har gått jättebra! Några mindre missöden som brandlarm mitt i natten och att vattnet tog slut ett tag, men själva klasserna har flutit på bra :)

Sen vet jag inte hur de tävlande upplevde det, men många var nöjda så det var roligt. Man fick se väldigt många fina ponnyer och duktiga ryttare, i alla fall :D

 

 

Riktigt kul var det, man är så klart väldigt trött och sliten i kroppen efter allt bärande och springande, men det var helt klart värt det.

Taggar järnet inför nästa års tävlingar i alla fall! Då hoppas vi på ett Norrlandsmästerskap och kanske en till omgång i Ridsport Ponny Cup? ;)

Men då jäklar hoppas vi på ännu fler starter!

 

 

 

 

I dag så hoppade jag faktiskt en LA, som jag var rätt nöjd med. Jag red enligt planen som var att hålla i hop och lägga honom nära, i alla fall fram till 6:an.

Väl på 6:an så fick vi ett ganska bra språng, men det var ett väldigt lättrivet plank så det ramlade ändå. Efter det blev jag ganska less och slutade helt rida, vilket resulterade i ett pet till.

 

Haha, hyfsat irriterad jag var när jag gick ut.. För en gångs skull så gjorde både jag och Yankee vad vi hade tänkt oss, också skulle de där jävla bommarna ramla ändå!

Men jag ringde Ted lite snabbt och hans teori var att jag tog bort för mycket galopp på honom och att det var därför. Lät som en himla bra teori, jag blir nämligen värsta kontrollfreaket i bland och har typ fobi för att han ska bli lång och stor, haha. Jag ska ta och ringa Maggan också och prata ut lite, mina stackars tränare får ta det mesta ;)

 

Han är ju trots allt 6 och har inte riktigt styrkan för att kunna hoppa på bästa sätt när jag tar ner honom så mycket i tempot.

Asnöjd med honom i alla fall, han har varit så himla himla fin i helgen och verkligen gjort sitt bästa! :D

 

Sen är jag väl ganska nöjd med mig själv. Jag gjorde en plan och jag följde den, och eftersom resultatet i dag inte blev som jag tänkt så var det uppenbarligen fel plan!

Nu blir det att ut och galoppera och jobba Y i lite högre tempon så att jag kan göra det bättre på Näset om 2 veckor.

 

Det är så man får göra, går ju inte sitta och analysera sönder de där riven till atomer. Himla nöjd med helgen i alla fall, det har varit jätteroligt!

Och bästa Saga och Floris som vann Ridsport Ponny Cup idag, vilka stjärnor alltså <3

 

Jag återkommer med ett inlägg om hur tävlingarna har varit, det kanske är intressant att höra?

 

 

 

 

 

En läsare undrade vilken klubb jag rider för och det är Alsenbygdens Kör och Ridklubb! :D

Vi håller till på Wången uppe i Jämtland, haha. Långt till allt men grymt fint är det faktiskt.

 

 

Såhär ser våran logga ut, och här har du våran hemsida.

Förresten så kan jag ju bara säga atta vi kommer förmodligen att anordna Wångenhoppet nästa år igen, o´ch då blir det inte bara nationell på ponny utan också storhäst.

Kul va? :D

 

 

 

Vinst i LB+5 idag, bästa ponnyn! :D

 

INTE den snyggaste rundan man sett, men vad gör det.. Jag hade bestämt att rida fort och korta vägar och det gjorde jag. Han började faktiskt hoppa ordentligt istället för att galoppera över hindren, haha!

Han misstyckte när det blev omhoppning, haha Yankee gillar att ta det chill på banan, men han gjorde sitt jobb som alltid och räddade mig in i det sista.

Sen att det räckte till vinst var ju ganska oväntat, men det var verkligen jätteroligt :D

 

 

Det haer verkligen gått kung för Alsenbygdarna i helgen! Vi har typ en klubbmedlem på placering i nästan varje klass :)

Och tävlingarna flyter på jättebra.

I morgon ska jag hoppa LA då, blir framförallt riktigt riktigt roligt att gå in och hoppa. Men det blir ingen räcerrunda i morgon, tack o lov ;)

 

Hörs i morgon!

 

 

 

Det var i måndags, 2 Juli.

Vi hade provridit en ponny i Upplands Väsby, då vi kom på att vi skulle åka till det här stället för att bara kolla ifall de hade några ponnysar hemma.

På vinst eller förslust, lyckades vi hitta dit och vi blev väl bemötta. Hon berättade att hon hade en jättetrevlig ponny inne som var gul med prickar.  (I was like: o_O) Hon skulle bara äta så kom hon ut och visade honom.

Vi gick ut på gården och kollade på lite hästar, både i hagar och i mysiga uteboxar. Jag och mamma gick genom hela stallet och längst inne i ett mörkt hörn sticker en ponny ut huvudet. Han såg lite smårolig ut, inte så vackert huvud. Jag tittade lite närmare och såg prickarna. Jag ropade åt mamma och sa att det måste ha varit den här som  hon hade menat.

Det kom ut en tjej, hon hälsade lite snabbt, glatt och sa att det var hon som skulle sadla en ponny. Mycket riktigt, det var ponnyn vi hade sett i stallet som hon tog ut i stallgången. Han var otroligt lugn och trevlig, rörde inte en fena. Vi stod och pratade och ställde lite frågor om honom. 

När vi var ute på ridplanen så frågade tjejen mig om jag ville att hon skulle visa honom lite först, vilket jag ville. Hon började rida honom och han såg riktigt trevlig ut, men jag var inte riktigt helt övertygad.

Vi hjälptes åt och började ställa fram 4 hinder. Ett räcke, en oxer med vattenmatta, ett räcke med "mur" och en oxer. Hon började hoppa fram honom på första räcket och det såg superlätt ut, sen bara höjdes hindret och han tog varenda språng utan något problem. Hon hoppade den lilla banan och det såg så himla lekande lätt ut, tog aldrig ens i en bom.

Sen var det min tur. Jag var faktiskt inte så nervös, trots alla omständigheter. Jag satte mig i alla fall upp och började skritta för att känna av honom, han var helt otrolig att reglera. Superfin för skänkeln och ett lätt, stadigt stöd på tygeln hela tiden. Verkligen en dröm att rida! Gjorde lite volter och kände igenom honom i båda varven. Det enda var att han slog upp huvudet lite då och då, men han var inte spänd eller stressad så det är en tränesak!

Jag travade honom något varv och kände på gas och broms - helt perfekt. Fattade galopp, men han hade lite svårt att fatta rätt så jag fick hålla honom väldigt mycket i yttertygeln i fattningen. 

Sen började jag hoppa. Jag styrde på ett litetlitet räcke, kanske 60. Jag bara andades och väntade. BAM, han klippte det, kan inte förklara känslan.

Jag hoppade det några gånger och det var helt magiskt. Sen höjdes det, och samma där - lugn, fin takt och sen BAOW - över. Jag skulle sen hoppa banan på 4 hinder, och jag gör mitt vanligt misstag. Plockar in sjukt mycket innan hindret. Jag försöker att inte göra det, men mitt undermedvetna gör det, usch.
Aja, bästa ponnyn brydde sig inte alls och bara klippte varje hinder, inte ett enda touch.

Hon sa sedan att jag bara kunde slappna av i handen, för han kommer hoppa. Sen sa hon att det är exakt sån här ponny jag behöver, som ställer upp och inte bryr sig när jag gör fel. Hon förstog också att det var svårt för mig att inte hålla.

Hoppade banan några gånger, och näst sista rundan var m-a-g-i-s-k. Jag litade på honom, han litade på mig. Så vi tog varenda språng. Jag red ganska bra, jag var avslappnad i handen och lät honom ta för sig, vilket resluterade i 4 perfekta språng! Hindren låg säkert runt 90-1m, och det är otrolig känsla efter 3 år med en stopper! Jag var fan helt rörd, jävla stjärna! Helt sjukt vad man lär sig på nån halvtimme, med en häst man verkligen passar med. Oj, vilket självförtroende jag fick! 

Sen fick jag skritta av honom, nere på vallen. En jättesöt tjej följde med mig, vet dock inte vad hon hette :( Han var jättelugn och fin, inga konstigheter.

Jag var fast i alla fall, vilken jävla stjärna, gentleman och kung.

HAN är speciell.

 

Sen kan ni väl tänka er snacket på hemvägen? Lyrisk, euforisk tjej.se.

Idag, 7 Juli 2012, blev han min.

Tabula Rasa.

Åker ner till honom på Söndag, sen ska jag bo där tills i slutet på veckan då mamma & pappa hämtar oss. Om jag längtar? Nej inte så mycket. FAST JOOOO!!! Jag ska fota och filma så mycket det går, och det kommer upp här så småningom. :)

 

Tjena! Tänkte berätta läget litegrann.

Hela måndagen var vi i Upplands Väsby & Uppsala för att provrida pållar. Tänker inte skriva något utförligt, det skulle vara sjukt respektlöst. Men i alla fall, den första var sjukt fin, gillade den jättemycket! Men sen den andra vi provade, så var det bara sååå rätt! Kommer något inlägg senare om honom ..

På söndag åker jag själv ner till uppsala, på ett hemligt ställe för att göra något hemligt! Ni får veta då .. ;) Jag blir i alla fall borta några dagar och sen kommer mamma och pappa och hämtar mig.

Nu blir ni allt lite nyfikna va? ;)

 

.. Jag är så himla nervös!

Det har aldrig känts såhär bra, och det blev inte värre när jag såg vad jag hade skrivit. Åh min finafina kille. Imorgon eller i övermorgon vet jag om han blir min eller inte ..

Minns ni inlägget där jag definerade min drömponny? 

ur texten:

 

Han är helt fantastisk, underbar liten kille! Jag har aldrig tänkt på en häst så jävla mycket som jag har gjort senaste dygnet, åh fina killen <3

Nu får vi bara se när han kommer, OM han kommer ..!

Jo, jag hade ju ställt upp lite mål för den här säsongen. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, tyvärr.

Nu gör ju inte det något eftersom jag har lärt mig väldigt mycket på det som har varit, men visst är det lite tråkigt ;)

Det här var i alla fall målen för Yankee:

 

*Kvala ungponny-SM - Inte avklarat. Det är ju 3 nollor man ska ha, och 3 nollor har jag definitivt inte. Det bästa är ju att den nollan som jag faktiskt har inte räknas, eftersom vi inte hade fått deltagarbeviset ännu.
Så det här med ungponny-SM har jag väl i princip lagt ner, viss vore det kul om man fick åka med det känns väl ganska orealistiskt just nu. Som Maggan sa, vi har ju redan vunnit det en gång ;)

 

*Kvala och debutera Msv B - Inte avklarat. Jag har 2 nollor kvar, men även om jag får dom två nollorna så blir det ingen Msv B i år. Han behöver ett år till att bygga styrka och jag måste utveckla min ridning mer för att vi ska kunna vara på den nivån. Jag vill inte starta Msv "för att vi kan",  jag vill starta Msv för att nolla. Inte fan går man väl in i en klass om man inte på allvar tror att man kommer att vara felfri?

 

*Fina och rytmiska rundor i LA - Avklarat. Trots de förjävliga nerslagen, oftast då 4 fel i varje klass, så har vi gjort väldigt fina rundor än så länge. Jättenöjd med sista LA:n i Bollnäs, den var han helt magiskt fin i. Sen är jag i princip nöjd med alla andra rundor vi har gjort, utom ett fåtal.

 

Ja, som ni ser så är ju målen långt ifrån avklarade. Men än är ju inte säsongen slut, så det finns ju hopp ;)

 

 

På Kerrie så hade jag de här målen:

 

*Felfria rundor i 90 - Avklarat. Kerrie har faktiskt nollat varenda start hon har gjort, utom på Näset. Så hon har ju definitivt levt upp till förväntningarna!

 

*Fina rundor i 1m - Inte avklarat. Nu har vi bara ridit två 1m, men de var inte precis rytmiska och fina :P Det har blivit lite kråksprång och sånt eftersom jag har hållt i henne för mycket och hållt på och vevat som en idiot med händerna. Men jaja, nu vet jag hur jag ska göra så det kommer väl får vi hoppas!

 

Sen så hade jag inte så mycket fler mål. Trots att det inte har varit någon idealisk säsong så här långt så är jag väldigt nöjd. Jag har lärt mig väldigt mycket av alla nerslag, det vill jag lova. Och jag vet att allt det här kommer att göra mig till en bättre ryttare i framtiden! :)

 

 

 

I går när jag red Kerrie så ställde jag upp en bombana på 12 hinder, med kombination och lite sånt. Och det var hur bra som helst!

När jag hade skrittat och joggat i gång henne lite så körde jag en vända på bommarna i galopp, men då bara i lätt sits för att hon skulle komma i gång.

 

Sen så kände jag lite på henne, hon var lite stel i högersida och höll på och la huvudet på sned, men det gav sig efter en jäkla massa öppnor och vändningar.

När hon var fin och på hjälperna så gjorde jag bombanan några gånger till. Och tro det eller ej, det är faktiskt en riktig utmaning! Speciellt på våran lilla plan, haha.

Och eftersom bommarna bara ligger på marken så bryr sig ju hästen inte om att taxera själv. Alltså är det helt upp till ryttaren om man kommer rätt på bommarna eller inte.

 

Vilket ju är jättenyttigt! Man känner verkligen själv precis vilka "språng" som blir bra, speciellt på Kerrie. Så fort det är bommar och jag inte lyckas hålla henne i en bra taktmässig galopp så faller hon i sär och travar istället.

Bombanor tränar också hinderkänslan, man känner verkligen att det blir skillnad.

Så det är jättebra att ha en liten bana med bommar uppställd. Det sliter i princip ingenting men det blir ju ändå som banhoppning för ryttaren. Passa även på att träna på knepiga linjer, kombinationer eller andra hindertyper som man brukar ha problem med.

 

Jag tycker i alla fall att det är jättebra!

 

Haha, kom på att jag inte ens nämnt att vi har fått ett hingstföl för någon vecka sen! Gaillard de la Pomme-Casall-Accord II.

Huuuuur fin som helst verkligen, stor som ett hus är han också. Förhoppningsvis så kommer vi kunna byta in honom hos hingsthållaren så att vi kan få ett fint stoföl i stället.

Jag tyckte att Silver Gallaway var ett ganska bra namn, men vi får se. Sorry för världens sämsta bild, men det har inte blivit något fotograferande på ett tag ;)

 

 

Och sen måste jag bara tillägga att Salsa, la madre, är vääärldens underbaraste häst. Hon är så himla fin och go, jag tjatar hela tiden om att vi ska börja rida henne istället för att avla på henne.

Hon är ju 9 och inriden och så, så det är ju inte helt omöjligt! Dock så är hon ju förhoppningsvis dräktig med Balou du Rouet nu, så det kommer nog bli svårt...

Men för tillfället är det nog både köpstopp och ridstopp på fler hästar. Det blev alldeles för många i vintras, så nu får jag nog nöja mig med de två fina pållar jag har ;)

Fast vi har bestämt att om vi ska köpa någon till häst så blir det en 3-åring efter Chin Chin som vi sedan betäcker med Nabab de Reve. Sen som 4-åring så har jag en kanonhäst att rida.

 

Haha, aa det är min plan det. Sen vet man aldrig, hästar brukar ju dyka upp lite varstans, sen så skulle ju självklart drömmen vara att få en häst som har gått lite högre klasser och har lite rutin.

Men en sak är ju väldigt bra i alla fall, jag har ju tack vare mamma ett aldrig sinande förråd på fina unghästar! Nästnästa år så ska ju lilla Aisha (Eldorado vd Zeshoek-Accord II) ridas in, så det blir ju himla spännande att se vad det blir för en ;)

 

 

Aja, svammel svammel. Längtar som tusan till kommande år i alla fall, det ska bli himla spännande att se vart allt det här bär.

Kanske blir det någon till Hollandresa i höst, håller tummarna för det i alla fall! :D