Team Mittsvenska

Jag har funderat under våren och sommaren om jag verkligen vill det här. Tävla, träna och verkligen satsa på att bli bäst.

Är det värt allt slit? Man vet ju hur många år av slitgöra och motgångar och problem man har framför sig. Och inte blir det lättare när man varken är talangfull och begåvad eller rik.

Då är det ju verkligen arbete, arbete och ännu mera arbete som gör en till en duktig ryttare.

 

Men sen tänkte jag på det och kom fram till att det inte är rosetter, placeringar och meriter jag vill ha.

Jag vill bara rida, rida, rida och rida tills jag ligger död och begraven. Jag gillar knappt att tävla. Vad jag gillar är att hoppa hinder med hästen och bara känna som att man tänker i ett.

Jag vill arbeta för att få den där känslan då man bara kan göra vad som helst med sin häst.

 

 

Och jag tror faktiskt att det är just det där som gör att man orkar hela vägen. Begåvning och pengar hjälper en hel del, men i slutändan är det ändå så att den envisaste vinner. Man kan göra otroliga saker, långt utöver sin förmåga, med vilja och beslutsamhet.

Det är i alla fall min teori, sen om den stämmer, ja det får vi se ;)

 

Men hur min framtid än ser ut, så är det hästar och hoppning i den. Jag kan inte leva utan mina hästar, min ridplan och mina galoppbommar, haha.

Kanske låter så himla cheesy från någon som inte ens hoppat medelsvår, men vafan. Mitt liv och mina val.

 

Och sen så Holland, så klart. Det är dit jag ska, så fort som bara möjligt! Jag har alltid velat neråt mot Europa, få uppleva atmosfären där nere och bara njuta av alla grymma ryttare och fantastiska hästar.

Hoppas hoppas hoppas att jag kan fara ner till Erika i höst igen, jag får väl tjata järnet ;)