Team Mittsvenska

Idag har vi hårdtränat knoppning efter att Erika gav oss bakläxa på Linus knoppar i GPn. Hennes kommentar: "ni försökte i alla fall" ;)

Alltså bestämde vi att här behövdes övning. Så hästarna fick glatt ställa upp!
Mitt projekt blev Obsession, aka Olle. Hans knoppar blev till en början ganska katastrofala, de spretade mest åt alla håll
Men efter 1 timmes knåp så började det
ta sig!
Slutresultatet blev ändå helt okej tycker jag. Men jag har bestämt att när jag kommit hem så ska hästarna knoppas VARJE tävling och därmed basta! ;)

Har ni sett de där luvorna som går ner på nosryggen?
Och visste ni att man kom på det på grund av en luva med dålig passform?

Jo, det var någon ur Whitaker-klanen som hade köpt en luva på tävling. Men den hade så dålig passform att den bara fladdrade runt. Så hästskötaren tog en gummisnodd och satte fast luvan i nosgrimman.
Alla trodde att det var meningen att det skulle vara så, och vips så såg man massor av liknande anordningar.



Här i Holland så ser man många ryttare på tävling som rider med luvan på det här viset, inklusive Erika.
Eftersom luvan sitter fast så blir det ju inga fula bilder där luvan flugit upp och förstört bilden. Själv tycker jag att det ser prydligt och proffsigt ut :)

Och det är himla enkelt att fixa. Ta en vanlig luva, trä en tunn hästsnodd genom en maska långt ner på luvan och sätt sedan fast den runt nosremmen på ett sätt som funkar. Klart!

Jag har bestämt mig. Hästar är mitt liv och min framtid, jag kan inte tänka mig något annat längre.
Tiden här i Holland har verkligen klarnat upp saker och ting. Jag har alltid vetat att det skulle bli allt eller inget - antingen så satsar jag fullt på hästarna eller så blir jag något helt annat. Och jo, visst har jag varit lite tveksam om jag verkligen orkar lägga ner det enorma slit som ligger bakom en proffsryttares karriär. För det finns inga genvägar, ingen enkel väg dit. Det får man väldigt klart för sig här.
Men nu är jag helt säker. Jag tänker göra allt jag kan för att komma till eliten. Bara av den enkla anledningen att jag vill kunna ägna hela dagarna åt att rida och umgås med de finaste djuren som finns.
Och i och för sig, lite för att jag vill bli bäst ;)

Sen kommer det alltid nya möjligheter. Det värsta som kan hända är att jag misslyckas och gör något annat istället. Jag vill bara känna att jag faktiskt gjorde det jag innerst inne ville. För ingenting ger mig sådan glädje och motivation som just hästar. Det skulle vara himla synd att slösa bort ett helt liv på att göra något som andra tyckte lät bra och som man aldrig själv riktigt brunnit för.

Så jag tänker ge det här livet ett försök.
Just nu vill jag allt annat än att komma hem och gå i skolan. När man verkligen har bestämt sig som jag har nu så känns det inte så roligt att sitta i skolan och lära sig saker som inte kommer att hjälpa mig ett jota.
Jag vill bara rida. Eller vad fan, jag nöjer mig nästan med att bara vara runt hästarna, att försöka förstå hur de fungerar.

Gud vad pretentiöst och ödesmättat det här blev då ;)
Men vad jag ville försöka framföra är att jag har gjort ett val. Ett val som kommer att innebära enormt mycket slit, svett och tårar men förhoppningsvis också glädje och framgång.
Vi hörs kanske någon gång på bloggen igen, om andan faller på. Jag kan för övrigt meddela tre saker: Yankee (aka mitt livs kärlek) är frisk, jag har som ni kanske gissat det asgrymt i Holland och jag ska tillbaka hit i sommar. Lyckas jag mot all förmodan övertala min omgivning så åker jag inte heller hem igen.
Och jag kan ärligt talat inte tänka mig något bättre! :D

Hej