Team Mittsvenska

På söndag så ska jag och Alexa på Pay and Jump borta på Wången. Jag tänkte bara göra två utbildningsrundor i 60-70 och bara fokusera på att kontrollera tempot, galoppera mellan hindren med en lätt innerhand och lägga ner handen innan hindren.

Men en sak jag tycker är lite tråkigt med Pay and jumps är att banorna är så enkla. Visst, alla ska kunna rida banorna och det ska bara vara ett sätt att prova höjden. Men ingen förlorar på att lära sig att rida tekniska banor. Det är precis vad man ska göra senare och framförallt om man vill nå elitnivå.
För det är faktiskt en stooor skillnad mellan Holland och Sverige - nämligen kvaliteten och svårighetsgraden på banorna.

Jag jämförde banskissen från Billdals 145 GP med banan Erika hoppade i en lokal 110.
Samma linjer, det var dessutom fler hinder i 110! Skulle man ta den 110:n i Sverige och höja den till 130 skulle ingen misstänka något utan i själva verket tycka det var en ovanligt svår 130.
Och det kan jag säga utan att överdriva.



Därför skulle jag gärna vilja ha en Pay and Jump med en riktigt svår bana där man kan sno en världscupbana rakt av och hoppa den på lämplig höjd.
Det skulle jag verkligen vilja testa på, bara för att se hur ridbar hästen egentligen är :)

Men det ska ändå bli bra för Alexa att få hoppa lite. Jag har inga krav överhuvudtaget utom att jag ska kunna kontrollera tempot.
Det ska bli himla roligt i alla fall!