"Rida den häst man har."
Tog faktiskt åt mig, fast jag inte borde med tanke på vad det egentligen var om. Det var om att denne tyckte att jag borde rida den häst jag har, men nej.
Har du en häst som du är "klar" med och du vet ska iväg när som helst, som du kämpat med i tre år, då är det inte att "rida på det man har."
Motivationen är helt bortblåst och det är inte kul att rida längre. Jag har häst för att jag ska kunna göra det jag vill mesta av allt. Tävla, träna, kämpa och utvecklas.
Om du inte har varit med om detta själv, tycker jag inte att man ska bry sig faktiskt. Du kommer förstå den dag du står där.
Att se alla med så otroligt fina hästar åka ut på tävlingar den här tiden, är inte lätt. Jag är så jävla avundsjuk faktiskt. Fast inte på ett dåligt sätt och tycka de är dåliga, nej de är självklart värd det och de har ju lagt ner otroligt jobb.
Haters gonna hate. Nu kommer folk tycka att jag är egoistisk och otroligt dryg som inte kan vara tacksam över det jag har.
Att det är fel att jag bara vill tävla och att jag inte ser hästen som en individ eller min bästa vän. När man har insett att man inte passar varandra och inte tycker ridningen är kul längre, ska man inte hålla på. Jag rider för jag tycker det är kul och grädden på moset är ju tävlingarna. Och nej, jag tänker inte tävla dressyr för det är inte roligt och jag vill inte det.
I vissa lägen måste man faktiskt känna efter vad som är bäst för en själv, och detta är ett sånt läge. Det är ju trots allt vi ryttare som har valt att rida på våra hästar och då är det upp till oss att bestämma hur vi ska ha det för att vi ska bli så tillfredsställda som möjligt. Man ska inte bli påtvingad en häst för att sedan "göra det bästa av situationen - no matter what."
Man måste våga göra val, och inget val är fel så länge någon annan tar skada av det.
Sen vad andra tycker, borde man inte bry sig om, men man kan alltid försöka få andra att förstå hur man tänker.
Jag har gjort mitt val och jag tänker alltid fortsätta göra det. Hur mina val ser ut och hur jag tar mig dit är också mina val, utöver de förutsättningar jag har.
En liten text jag skickade iväg nyss: "Tolkningsfråga.
Man måste kunna släppa taget. Efter tre år med slit och tränat för huuur duktiga tränare som helst och även de börjar höra om jag inte funderat på att byta ut.
Ja, de flesta har slitit hårt med sina hästar, men de har UTVECKLAS.
På ett år kan de har gått från LD till LA med sin nya ponny. Inga speciella stjärnhästar där, inte alls.
Jag menade inte att jag HAR blivit påtvingad en häst, jag menar att man inte ska behöva bli det. Jag känner att jag inte kan fortsätta med det jag har och det är för min skull, helt. För att kunna vara lika framgångsrika som många andra.
Jag rider ju för jag tycker det är kul, och jag väljer att göra det som krävs för det. Jag kanske är taskiga mot mina föräldrar, men de accepterar det. De står bakom mig i allt detta och stöttar mig till 100%. De är beredd att betala 100 tusen kronors summor för att göra mig nöjd efter alla slit. Påtvingad häst eller inte, det måste få ett stopp.
Det kanske är provocerande, ja. Det är min blogg och jag har den för att skriva om mitt hästliv. Jag skriver som jag tycker och är helt ärlig. Hade jag inte velat tävla hade ju har lätt som helst haft kvar min häst. Men nu är det ju inte det jag vill.
Om du hade haft en häst som går klockrena 150 banor och du vill satsa på dressyr, då kan du ju inte ha kvar din hopphäst. (Om vi tänker oss att det är världens hetaste som aldrig gått i form eller ens kan hålla en jämn trav.)
Det handlar om vad man satsar på och om man är villig att sätta sin egna karriär i första hand."
/Anna
Jo, jag kan förstå att du vill ut och tävla. Men det är själva attityden som är provocerande. Inte för att jag har med det att göra egentligen, men.
Många som åker på tävlingar HAR kämpat i flera år. Visst att vissa får ponnysar "serverade" men ibland får man faktiskt jobba för att komma någonstans.
Många (de flesta) har ju inte ens privilegiet att ha egen häst, och om du anser att du får din "påtvingad" så är det faktiskt rätt otacksamt mot dina föräldrar. Att bara låta stå med.
Just sayin
Håller helt med dig :)
Hmm, okej. Jag förstår lite mer vad du menar nu. Klart du ska köpa en hopponny om du vill tävla i hoppning. Men lite spontana tankar bara:
1. Man kan inte köpa sig framgång.
2. En häst som går 1.50 går i form. Måste gå i form. Kan alla skolor och byten och kan absolut trava rent. Duktiga hoppryttare tränar dressyr, ofta och nogrannt. Är du beredd att göra det, om nu det är så tråkigt?
Annars rekomenderar jag:
http://www.discshop.se/spel/pc/ride/P66949
=D
Jag fattar vad du menar, har fattat det innan detta inlägget och jag håller med dig! Det är klart du ska ha en annan ponny när du nu känner att du och pm har växt ifrån varann, det är helt förståeligt (även om jag kan vara lite avundsjuk ibland, men alla har ju olika problem och olika saker att jobba med). Och det är själv klart att du inte ska åka ut på tävling om du känner att hästen inte passar för det, men (bara vad jag skulle göra), fortsätta träna min häst hemma nån gång i veckan bara för att hålla igång och iform så att den är riktigt fin till försäljning. Nu vet ju jag inte hur ofta du rider och jag vill verkligen inte verka sur eller nedlåtande på något sätt :) som Linn skulle sagt.. "skrik inte på mig" ;)
Maria:
Alltså dina kommentarer låter lite snäsiga och arroganta.
Umgås du med precis samma kompisar som du gjorde när du var 4 år?
Man måste våga gå vidare, man ska hålla på med någonting för att det är roligt, och det är inte roligt om inte både häst och ryttare tycker det.
Med att en hopphäst inte kan gå dressyr menar hon ju mer att en hopphäst aldrig kommer kunna mäta sig med de andra på hög nivå, de är avlade för att hoppa.
Det är aldrig enkelt att skriva och uttrycka sig i en text så att alla förstår, speciellt inte när det finns vissa som anstränger sig för att uppfatta saker fel för att få något att klaga på
Sedan tycker jag att det är ganska lågt att sitta och klaga på någon som är flera år yngre än du själv, du märker ju att Anna tar illa åt sig
Fredrika: Åter igen, jag säger inte att hon inte ska sälja hästen.
Om man skriver provocerande så får man ta kritik. Och jag blir provocerad av att hon skriver "snyftinlägg" om att hon inte har en bra häst. "Alla andra har fina hästar och åker på tävlingar". Stackars liten, liksom.
Att hon tar illa åt sig beror nog inte på hennes ålder, utan på hennes övertygan om att det är synd om henne.
Återigen, klart hon ska byta häst. Men jag tycker man kan vara tacksam över det man får.
Maria:
Jag förstår dig lite bättre nu, men den Anna jag känner upplever jag inte som sådan.
Alla uppfattar texter olika, och det är svårt att få fram någonting tillräckligt tydligt så att alla ska förstå. Du kanske tycker att det är provocerande, men det är kanske inte menat att uppfattas så.
Jag är helt övertygad om att Anna menar att hon inte haft en häst och åka och tävla på som alla andra, att hon inte har haft det som alla andra
sedan tycker jag att det är lite synd om henne, hon har ju inte haft det lätt. I Sverige får man varken vara glad eller deprimerad utan att någon klankar på en. Alla måste vara medel.
Att säga att man inte ska vara ledsen för att det finns dem som har det värre är som att säga att man inte ska vara glad för det finns dem som har det bättre
Jag håller med dig. Om du har kommit till en punkt där du inte kan lära dig mer på hästen du har så är det dags att gradera upp. Vad är de för mening med att plöja runt och inte komma någonstans om man har som mål att bli bra och kunna tävla. Jag håller fullständigt på dig!
