Jag måste få förklara mig lite
Ibland (väldigt ofta) känner jag mig så himla .. utstött och missförstådd här på bloggen, och ibland utanför datorn också. Det känns som att folk uppfattar mig som en väldigt .. okunnig och flummig (nja, inte flummig .. men typ oseriös och oambitiös) person när det gäller ridningen.
Det är bar så, att jag aldrig fått chansen att ha de här hästarna som jag har kunnat utveckas på och klättra i klasserna snabbare än blixten.
Jag har aldrig varit en sån som kunnat sätta mål, då varje ridpass och träning har varit olika. Särskillt i hoppningen nudå. I tre år har jag kämpat med denna ponny, jag har aldrig kunnat hoppa en bana med bra flyt på 80 cm felfritt.
a-l-d-r-i-g.
(Ojojoj, stackarn mig, men nä.) Det är inte så jag menar. Jag har ju trots allt valt mina ponnyer själv och jag har valt att försöka få saker och ting att fungera.
Det är bara det att jag inte vet hur man gör en sån där sjukt klockren bana, eller hur man ska hjälpa taxera på bästa sätt. För i mina rundor har fikuset varit på max två saker. Driva som en galning och inte släppa på handen.
Sen går det inte att tänka på så mycket mer när man har en häst som inte på något sätt är villig att sammarbeta.
Därför känner jag mig ganska nervärderad, jag har ju ingen aning om det faktiskt är såhät, men jag känner så ibland. Klart jag vill utveckas, klart jag vill bli så bra det bara går, men jag har liksom aldrig haft chansen när det gäller just själva ridningen i hoppmomentet.
Jag har lärt mig otroligt mycket av att rida, men just den här ridningen i hoppningen, det är något jag aldrig "lärt" mig och har kunnat träna in, men jag gör så gott jag kan i alla fall.
Jag kan ju inte annat än hoppas, att jag får en ponny som kommer passa mig operfekt så jag kan uppfylla mina ponnydrömmar som jag drömt om så länge, men aldrig uppfyllts.
Jag hoppas, jag tror, jag ber .. Blir det inte bättre när jag får min nya ponny, så kommer jag lägga av med det här. Jag får väl börja med boxning eller någon annan sport, typ curling.
Skämt åsido, jag menar inte att det ska gå en månad och vi är uppe i LA, för klasser är inget jag oroar mig över och känner ångest för. Jag vill bara kunna utvecka mig själv och min ridning, för att senare kunna ha kul på tävlingar.
Hoppas ni förstår vad jag menar. Jag menar inte att ni ska tycka synd om mig som aldrig har kunnat haft grymma ponnysar, det har ju som sagt alltid legat i mitt beslut att jag har velat haft dem.
Det är bar så, att jag aldrig fått chansen att ha de här hästarna som jag har kunnat utveckas på och klättra i klasserna snabbare än blixten.
Jag har aldrig varit en sån som kunnat sätta mål, då varje ridpass och träning har varit olika. Särskillt i hoppningen nudå. I tre år har jag kämpat med denna ponny, jag har aldrig kunnat hoppa en bana med bra flyt på 80 cm felfritt.
a-l-d-r-i-g.
(Ojojoj, stackarn mig, men nä.) Det är inte så jag menar. Jag har ju trots allt valt mina ponnyer själv och jag har valt att försöka få saker och ting att fungera.
Det är bara det att jag inte vet hur man gör en sån där sjukt klockren bana, eller hur man ska hjälpa taxera på bästa sätt. För i mina rundor har fikuset varit på max två saker. Driva som en galning och inte släppa på handen.
Sen går det inte att tänka på så mycket mer när man har en häst som inte på något sätt är villig att sammarbeta.
Därför känner jag mig ganska nervärderad, jag har ju ingen aning om det faktiskt är såhät, men jag känner så ibland. Klart jag vill utveckas, klart jag vill bli så bra det bara går, men jag har liksom aldrig haft chansen när det gäller just själva ridningen i hoppmomentet.
Jag har lärt mig otroligt mycket av att rida, men just den här ridningen i hoppningen, det är något jag aldrig "lärt" mig och har kunnat träna in, men jag gör så gott jag kan i alla fall.
Jag kan ju inte annat än hoppas, att jag får en ponny som kommer passa mig operfekt så jag kan uppfylla mina ponnydrömmar som jag drömt om så länge, men aldrig uppfyllts.
Jag hoppas, jag tror, jag ber .. Blir det inte bättre när jag får min nya ponny, så kommer jag lägga av med det här. Jag får väl börja med boxning eller någon annan sport, typ curling.
Skämt åsido, jag menar inte att det ska gå en månad och vi är uppe i LA, för klasser är inget jag oroar mig över och känner ångest för. Jag vill bara kunna utvecka mig själv och min ridning, för att senare kunna ha kul på tävlingar.
Hoppas ni förstår vad jag menar. Jag menar inte att ni ska tycka synd om mig som aldrig har kunnat haft grymma ponnysar, det har ju som sagt alltid legat i mitt beslut att jag har velat haft dem.
Kommentarer
Postat av: Fredrika
Allt det där slitet kommer du få igen någon gång, när det gått dåligt kan det bara gå bättre, bra att du tar tid på dig och hittar rätt ;)
Trackback
