Team Mittsvenska

Att rida ut på Kerrie är verkligen något som inte görs i en handvändning.. Det krävs en hel del dödsförakt och en jäkla massa vilja för att ens ta sig någon kilometer.

Hon är nämligen helt LIVRÄDD för allt som möjligen kan tänkas vara farligt. Dvs diken, vattenpölar, jordhögar, väggropar, hus, bilar, hästar, hundar och allt annat normalt som finns ute i världen.

 

Haha, hon galopperar i sick-sack över vägarna, kan informera er om att det ser ganska stört ut!

Vet inte riktigt vad som är hennes problem. Hoppar hon inte åt vänster så hoppar hon åt höger, och om hon inte kan bestämma sig för vilken sida som är farligast så flyger hon rakt upp ;)

Och sen ibland, så slår hon på en tvärnit och står och andas med hjärtat i halsgropen i cirka 1 minut, och går sedan lugnt vidare som om inget hänt.

Är min häst synsk, eller vadå? Och det kanske inte låter som ett sånt stort problem, mer som ett lite gulligt karaktärsdrag, men det är det.

 

 

Man får hålla i sig för kung och fosterland för att inte trilla av. Det hjälper inte att ryta, det hjälper inte att försöka säga åt henne "att sluta fjanta sig". Det går inte heller lugna henne, haha.

Vad göra?

 

Just nu får man bara föröska sikta in sig på en punkt långt fram, ta ett fast grepp i manen och hoppas på det bästa.

Har ni några idéer utöver den strategin? ;)