Det går framåt!
Jo ni, jag har faktiskt märkt skillnad nu när jag lagt ner målprojektet för en tid.
Jag hade 15 mål i januari - kan ni fatta att det är rätt svårt att uppfylla allihopa? ;)
Så jag har ridit en vecka helt utan mål, förväntningar eller speciella känslor. Och tamigfan om det inte gett resultat. I torsdags blev jag inte arg på mig själv eller missnöjd en enda gång! Jag andades, gjorde om och gjorde rätt. Och so what om 50 procent av sprången gick åt helvete? Hälften gjorde ju INTE det. Det var det bästa - jag tänkte inte längre på det som inte gått bra. Jag tänkte på det som gick bra, varför det gick bra och hur jag ska göra det igen.
Trots att jag inte red som en stjärna och att hästen kändes oengagerad. Jag gjorde mitt jobb och tänkte bara efteråt:
Ja, jag gjorde det bra. Inte fantastiskt, men det var okej.
DET VAR OKEJ. Och jag blev inte upprörd eller ens lite "måste hem och träna måste hem och träna" av den tanken. Det fick helt enkelt vara okej, det behövde inte vara perfekt. Det tar den tid det tar.
Känner att med den här nya attityden så kommer det bli en helt ny vår! Ska försöka bibehålla den här avslappnade stilen en vecka till, sen kommer jag att börja införa 1-2 mål i månaden. Inget mer.
Sakta så ska jag låta perfektionisten komma fram, men det måste vara i perfekt balans mellan det här "okej, jag är bra, det blir som det blir"-delen och den här "tränatränaträna, måste bli bättre, det måste bli perfekt"-delen. Först då tror jag att jag kan börja rida bra på riktigt.
Okej om det blir lite ostadig ridning i början, men i det långa loppet så tror jag att jag vinner på den här taktiken.
Vad tror ni? Låter det vettigt?
Jag hade 15 mål i januari - kan ni fatta att det är rätt svårt att uppfylla allihopa? ;)
Så jag har ridit en vecka helt utan mål, förväntningar eller speciella känslor. Och tamigfan om det inte gett resultat. I torsdags blev jag inte arg på mig själv eller missnöjd en enda gång! Jag andades, gjorde om och gjorde rätt. Och so what om 50 procent av sprången gick åt helvete? Hälften gjorde ju INTE det. Det var det bästa - jag tänkte inte längre på det som inte gått bra. Jag tänkte på det som gick bra, varför det gick bra och hur jag ska göra det igen.
Trots att jag inte red som en stjärna och att hästen kändes oengagerad. Jag gjorde mitt jobb och tänkte bara efteråt:
Ja, jag gjorde det bra. Inte fantastiskt, men det var okej.
DET VAR OKEJ. Och jag blev inte upprörd eller ens lite "måste hem och träna måste hem och träna" av den tanken. Det fick helt enkelt vara okej, det behövde inte vara perfekt. Det tar den tid det tar.
Känner att med den här nya attityden så kommer det bli en helt ny vår! Ska försöka bibehålla den här avslappnade stilen en vecka till, sen kommer jag att börja införa 1-2 mål i månaden. Inget mer.
Sakta så ska jag låta perfektionisten komma fram, men det måste vara i perfekt balans mellan det här "okej, jag är bra, det blir som det blir"-delen och den här "tränatränaträna, måste bli bättre, det måste bli perfekt"-delen. Först då tror jag att jag kan börja rida bra på riktigt.
Okej om det blir lite ostadig ridning i början, men i det långa loppet så tror jag att jag vinner på den här taktiken.
Vad tror ni? Låter det vettigt?
Kommentarer
Postat av: Wilma Kullström
Det låter skitbra! :)
Postat av: Fredrika
låter jättebra :)
i ridningen är det lite så att vi vill ha resultat, och det snabbt, men det måste ju få ta sin tid
Postat av: Elin
Fin blogg :D Ska vi följa varandra via bloglovin?:)
Postat av: Louise
Det låter jättebra!
Jobbar också mycket på min inställning och jag har bestämt mig för just att jag ska vara nöjd efter varje ridpass, ta fram det positiva men samtidigt inte förringa det man kan förbättra :)
Postat av: Amanda
Det låter helt rätt! :)
Trackback
