Kerries utveckling
Nu börjar ju tävlingssäsongen 2012 gå mot sitt slut, och jag har börjat reflektera över hur det faktiskt har gått. Och framförallt så tänker jagh på Kerrie. Hon gjorde ju sin allra första tävlingssäsong i år och jag måste säga att hon har verkligen svarat upp!
Alla de riv vi har fått har varit enbart mina misstag, för Kerrie har verkligen gjort sitt jobb inne på banan. Jag hade ju mina funderingar i höstas om hon verkligen hade blivit starkare mentalt och om hon verkligen hade "slutat" stanna. För 1,5 år sedan så stoppade hon så fort det blev en oxer eller högre än 80 cm.
Första tävlingen april, 90 cm:
Synd att jag aldrig la upp en film från tedkursen, då hon var så himla fin då! Men det kommer garanterat film nu i helgen då jag ska träna igen. Då har ni något att jämföra med! ;)
Men hon har alltså svarat upp till varje förväntning jag någonsin haft på henne!
I år har hon växt så mycket i mina ögon. Från att fullkomligt få panik för ett litet islag så kan jag göra världens tabbe och krascha i oxrar på både banor och framhoppningar. Men hon bara kommer igen, gör allting enligt skolboken och rättar mina misstag.
Vilken liten tiger det är! Hon älskar att vara på banan, hon är så fantastiskt hinderklok och försiktig, samtidigt som hon har ett hjärta av guld.
Än så länge sitter varken ridbarheten, tekniken eller styrkan - men jag känner på mig att allt det finns där.
Ibland, vissa språng eller vissa halvhalter, så kan man urskilja en enorm potential i hästen. En gnista helt enkelt!
Även om jag i år inte lyckats ta fram den otroligt fina teknik hon faktiskt har när hon löshoppar, så hoppas jag att vi kan lyckas med det tills nästa år.
Ted sa att "när hon använder sin hals och sitt huvud så har du en fantastiskt trevlig häst". Så ja, nu ligger väldigt mycket fokus på just det.
Sen så märker jag en himla stor skillnad på just vilken höjd hon börjar få i språnget. I april så var ett enstaka hinder på 1m en kraftansträngning, nu tar hon ett hinder på 120 med lätthet.
Men som jag skrev tidigare så är det mycket jobb innan vi kan få jämna, rytmiska banor och börja gå upp i höjd på banor. Hon är väldigt känslig för detaljer på både gott och ont, så det är för mig inte en av de lättaste hästarna jag har ridit. Sen så är jag såpass oerfaren att det är himla onödigt att pressa i klasserna innan jag känner mig helt trygg i hur jag ska rida henne på banan.
Men hon har lärt och kommer att lära mig väldigt mycket än så länge och jag tror att det kan bli riktigt bra så småningom!
Kommentarer
Trackback
