Team Mittsvenska

För mig är inspiration i ridningen något av det allra viktigaste. Personer, träningar, hästar, händelser som helt enkelt gör att man vill kasta sig ut i stallet och träna på allt mellan himmel och jord.
En del som ger mig inspiration har jag berättat om, nämligen musiken. (Och sången där inräknad, jag looovar att ni ska få höra så fort jag har hittat en bra låt som jag kan sjunga någorlunda. Ni får välja mellan Snälla bli min, Samson eller New Soul ;)

Men sen finna det ju också alla dessa otroliga personer som ger mig så mycket mer!
Självklart har jag skrivit om mina "förebilder" förut, men nu menar jag inte bara rent tekniskt ridmässigt, utan mera både mentalt och personligt.
Några som jag ser upp till, litar på och försöker ta efter i det mesta jag gör ;)



Ted Nätterqvist
Ted, ted, ted. Mannen, myten, legenden.
Jag vet nog ingen mer inspirerande människa än Ted in person. Hur han kan få en helt vanlig träning bli ett riktigt hallelujahmoment, hur han alltid stöttar men ändå låter en ta ansvar för sin ridning, hur han bara berömmer när det är BRA på riktigt och inte bara bra för att vara "den där flickan från Östersund".
Ärliga, glasklara och allvetande Ted.



Ni kanske förstår varför jag tränar för honom? ;)

Systrarna Bäckström
Maria, Maggan, Marianne. Och Madelene då, men eftersom hon inte rider längre så tänkte jag inte just på henne nu ;)
Men alla de tre, är verkligen beundransvärda. Alltid glada och raka, alltid beredda med tips och råd.
Och så Maggan då, världens bästa mentala tränare (SLUTA TJOLA OCH RID!) som alltid får mig att skärpa till mig och sluta gräva ner mig.
Det faktum att alla 3 har ridit i landslaget och tävlat länge på internationell nivå gör dom ju inte mindre bra precis.
Ascoola alla 3 och rider sjukt bra.


Maria på bild :)


Min fina mamma
Återigen måste jag ju faktiskt nämna min mama. Även om hon påstår att jag är sååå bortskämd och otacksam :P
Fina mamma som faktiskt har gjort mig till den ryttare jag är i dag. Hon gjorde så att jag fick börja träna för Ted, hon har valt alla hästar åt mig (Nej, jag har aldrig fått provrida eller bestämma mig för en häst. Det var faktiskt bara Yankee som jag bara behövde skritta ett par steg på innan jag var fast), hon kan allra mest om min ridning och hon vet precis hur jag beter mig när jag rider som bäst.
Så mamma är faktiskt en enorm förebild, även om jag inte riktigt vill erkänna det :P
Mamma är verkligen sig själv, hon står upp för vad hon tycker och försöker alltid hjälpa allt och alla. Ibland lite för mycket kanske, hehe.
Glad att jag slipper ha en normal mamma ändå. För då kan jag lova att mitt liv skulle vara bra mycket händelselösare.



Så jag klagar inte!


Och sen tror jag att vi sätter punkt. Självklart har jag en hel del mer folk som inspirerar mig, men det här är mer de allra största förebilderna och "mentorerna".
Helt enkelt de som får mig att ta mig själv i kragen när allt känns som skit och hugga i lite till.