Mai
Jag har ju egentligen vetat ett bra tag att Mai ska åka, men jag inte riktigt tänkt efter hur det känns.
Först kändes det ingenting alls, jag tänkte bara att det var bra för Mai att få någon som hade mer tid för henne och som hon kunde få ta det lugnt hos och inte ha så höga krav på sig.
Och det gör jag ju fortfarande, de tär bara det att. Det är ju min fina lilla Maisan! <3
Helt sjukt söta, genomsnälla Maisan.
Men den tanken har legat och gnagt, att det är dags att gå vidare nu. Jag har så mycket historia med Mai att min ridning jag hade för 3 år sen kommer tillbaka när jag rider henne. TYvärr tror jag inte att vi har så mycket att lära varandra längre.
Självklart skulle jag kunna rida henne i ett par år till och rida henne bättre för varje år som går, men om det finns någon ryttare som skulle ha så mycket mer glädje av henne än mig, och det är dessutom inte schysst mot Mai om jag hela tiden går runt och tänker på andra hästar med mer kapacitet.
I går på Näset så sa Maggan att ibland får man helt enkelt släppa hästar för att ridningen ska utvecklas, det är lönlöst att harva omkring när både häst och ryttare egenltigen är färdiga med varandra och skulle båda utvecklas mer om dom skiljdes åt.
Och så känns det. Jag och Maisan kanske aldrig hoppade Msv och red mästerskapen, men jag har lärt mig så otroligt mycket av henne.
Så på sätt och vis känns det ganska bra, för vi har haft vår tid liksom och jag känner verkligen hur jag behöver ägna all min tid åt Yankee och Kerrie.
Först kändes det ingenting alls, jag tänkte bara att det var bra för Mai att få någon som hade mer tid för henne och som hon kunde få ta det lugnt hos och inte ha så höga krav på sig.
Och det gör jag ju fortfarande, de tär bara det att. Det är ju min fina lilla Maisan! <3
Helt sjukt söta, genomsnälla Maisan.
Men den tanken har legat och gnagt, att det är dags att gå vidare nu. Jag har så mycket historia med Mai att min ridning jag hade för 3 år sen kommer tillbaka när jag rider henne. TYvärr tror jag inte att vi har så mycket att lära varandra längre.
Självklart skulle jag kunna rida henne i ett par år till och rida henne bättre för varje år som går, men om det finns någon ryttare som skulle ha så mycket mer glädje av henne än mig, och det är dessutom inte schysst mot Mai om jag hela tiden går runt och tänker på andra hästar med mer kapacitet.
I går på Näset så sa Maggan att ibland får man helt enkelt släppa hästar för att ridningen ska utvecklas, det är lönlöst att harva omkring när både häst och ryttare egenltigen är färdiga med varandra och skulle båda utvecklas mer om dom skiljdes åt.
Och så känns det. Jag och Maisan kanske aldrig hoppade Msv och red mästerskapen, men jag har lärt mig så otroligt mycket av henne.
Så på sätt och vis känns det ganska bra, för vi har haft vår tid liksom och jag känner verkligen hur jag behöver ägna all min tid åt Yankee och Kerrie.
Kommentarer
Trackback
