det här är värt att dö för
Jag satt nyss och tänkte på hur glad jag är för alla ni underbara människor som ger mig så mycket.
Jag tror inte att ni förstår hur mycket det betyder att ni ens sitter och läser det jag skriver, att ni ens bryr er. Att ni skickar så himla underbara kommentarer.
Och jag insåg hur mycket de människor jag har runt mig betyder.
Ingen tar sig till toppen själv, så är det. Alla behöver stöd, alla behöver hjälp.
Man kommer långt med en järnhård vilja men jag tror inte att man kommer hela vägen utan hjälp och stöd från människor som tror på en. Det blir som ett pussel, alla gör en liten bit mot nå framgången tillsammans.
Så jag tror att man måste uppskatta de människor som hjälper en och aldrig ta det för givet.
Jag kan bara räkna upp ett par människor som bara gör mig så himla inspirerad och glad, som verkligen tar mig vidare i ridningen.
Annika, som har hjälpt mig i flera år med dressyren och dessutom alltid fiunnits där.
Alla underbara klubbmedlemmar i Abkor, ni är världens goaste ;)
Anna, som orkar lyssna på alla mina "tips" och långa teoriföreläsningar xD
Ted, du fantastiska tränare, som alltid har ett svar och alltid får både hästar och ryttare att tro på sig själva.
Maggan, du som tog reda på mig och alltid får mig att sluta lipa och rida istället ;)
Padraig, som lät oss köpa världens underbaraste oponny.
Cecilia, som utför mirakel på hästryggarna och är så jäkla bra på att förklara.
Och så klart min underbara mamma som är bäst av allihop. Hon vet allt om min riding, både det sämsta och det bästa, hon skjutsar mig land och rike runt och hon har köpt helt underbara hästar åt mig.
Och så klart, de som allting handlar om. Dessa helt underbara djur som man kan bygga upp ett helt liv runt.
Nämligen hästarna. Varenda häst jag haft, varenda häst jag ridit, är som alla dessa människor tillsammans fast 10 gånger om.
Ni är de största stödet, drivkraften och hjälpen jag någonsin kommer att få.
Nu kände jag att hela det här inlägget blev väldigt sentimentalt och klyschigt, men det struntar jag i. Det är så jag känner och det står jag för! :P
Vilka är de största stödet och hjälpen som ni har?
Både människor och hästar ;)
Jag tror inte att ni förstår hur mycket det betyder att ni ens sitter och läser det jag skriver, att ni ens bryr er. Att ni skickar så himla underbara kommentarer.
Och jag insåg hur mycket de människor jag har runt mig betyder.
Ingen tar sig till toppen själv, så är det. Alla behöver stöd, alla behöver hjälp.
Man kommer långt med en järnhård vilja men jag tror inte att man kommer hela vägen utan hjälp och stöd från människor som tror på en. Det blir som ett pussel, alla gör en liten bit mot nå framgången tillsammans.
Så jag tror att man måste uppskatta de människor som hjälper en och aldrig ta det för givet.
Jag kan bara räkna upp ett par människor som bara gör mig så himla inspirerad och glad, som verkligen tar mig vidare i ridningen.
Annika, som har hjälpt mig i flera år med dressyren och dessutom alltid fiunnits där.
Alla underbara klubbmedlemmar i Abkor, ni är världens goaste ;)
Anna, som orkar lyssna på alla mina "tips" och långa teoriföreläsningar xD
Ted, du fantastiska tränare, som alltid har ett svar och alltid får både hästar och ryttare att tro på sig själva.
Maggan, du som tog reda på mig och alltid får mig att sluta lipa och rida istället ;)
Padraig, som lät oss köpa världens underbaraste oponny.
Cecilia, som utför mirakel på hästryggarna och är så jäkla bra på att förklara.
Och så klart min underbara mamma som är bäst av allihop. Hon vet allt om min riding, både det sämsta och det bästa, hon skjutsar mig land och rike runt och hon har köpt helt underbara hästar åt mig.
Och så klart, de som allting handlar om. Dessa helt underbara djur som man kan bygga upp ett helt liv runt.
Nämligen hästarna. Varenda häst jag haft, varenda häst jag ridit, är som alla dessa människor tillsammans fast 10 gånger om.
Ni är de största stödet, drivkraften och hjälpen jag någonsin kommer att få.
Nu kände jag att hela det här inlägget blev väldigt sentimentalt och klyschigt, men det struntar jag i. Det är så jag känner och det står jag för! :P
Vilka är de största stödet och hjälpen som ni har?
Både människor och hästar ;)
Kommentarer
Trackback
