Team Mittsvenska

Vet inte om ni missuppfattade förra inlägget lite, men självklart så tycker även jag att hästen fixar allt. Jag bryr mig inte om avstånd i vanliga fall, men på träningen skulle vi träna på att just känna när det var 2 galoppsprång kvar och då rida.

Det är en stor fördel att ha en struktur när man rider på ett hinder, men visst, man kan bara galoppera på och låta hästen sköta det MEN om man har en häst som behöver lite hjälp och stöd så är det bra att kunna påverka hästen när man vill.
Skillnaden mellan att låta hästen sköta hindren och att tillsammans, i samspel, hjälpa varandra är hårfin. Men jag tror i alla fall att det verkliga samspelet mellan häst och ryttare sker när hästen och ryttaren jobbar tillsammans.
Kolla bara på toppryttarna, kom inte och säg att det är hästen som ensam sköter anridningen!
Titta här på Marcus Ehning, ser ni att han rider på två? Det är väldigt tydligt med honom. Exakt så fick vi jobba i helgen, att galoppera, korta upp och sen mjukt gå med i rörelsen två sista.



SÅ vill jag rida.

Sen kan man ju tycka att på ponny ska det bara vara kul, då behöver man inte tänka på sin teknik utan bara tuta och köra, och det är väl okej.
Men frågar ni mig så tycker jag att man ska träna upp sin teknik hela tiden, alltid tänka långsiktigt om man då vill komma någon vart. Så är min plan i alla fall ;)
Ville bara förtydliga att jag inte menar att det som man tänker på när man säger avståndsbedömning är optimalt.
Jag menade att det optimala är när man kan jobba tillsammans med hästen och hjälpas åt med hindren.

Virrar till det som vanligt ;P