Team Mittsvenska

Ni fick en bild på löshoppande Mai bara för att :P

Vi fick lära oss i helgen vad avståndsbedömning egentligen var. Det är ett så missuppfattat uttryck, som så många andra svenska uttryck när det gäller ridning.

Att se avstånd, handlar inte om att titta på hindret och bedöma hur långt det är. Det handlar inte om att använda ögonen på hindret, för då blir det riktigt bajs kan jag lova.
Ni kan till och med få se en video vad som händer när man rider med ögonen och inte känslan.

Man ska känna avstånd, man ska kunna känna att NU är det 2 galoppsprång kvar, NU kan jag gå med i rörelsen. Det kommer naturligt för vissa ryttare, men de flesta måste lära sig via erfarenhet.
Man måste träna, träna och åter träna för att nöta in vad vi kallar "avståndsbedömning".
Att kunna påverka hästen när man känner att man ligger för trångt eller för långt, det handlar om fingertoppskänsla. Det handlar om små små rörelser i fingrarna. Har man en välriden och alert häst så räcker det med att öppna handen en liten bit för att släppa fram hästen och ta ett långt avstånd. När man ligger trångt, så räcker det med att krama om tygeln en aning för att få in ett bra språng.
Sen varierar det från häst till häst, man måste såklart hitta det som funkar på sin häst.

Men vad jag har uplevt är det bästa sättet att lära sig bra"avståndsbedömning" så är det att överlåta det till hästen. Om man rider likadant på varje hinder, så kommer hästen att anpassa sig och vara trygg i att ryttaren kommer att göra som hon alltid gör och därmed vågar hästen fixa avstånden själv, eftersom den är trygg i ryttarens teknik.
För att sammanfatta det hela skulle jag vilja döpa om begreppet "att se avstånd" till "att känna avstånd".

Hur uppfattar ni avståndsbedömning? Vad är en bra avståndsbedömning?