Var vi låg, och var vi ligger nu.

Det var då, i början av året, jag skrev detta. Fyf*n säger jag bara, vi låg verkligen på -100 där.
Okej, det här inlägget skrivs lite för Saras skull, haha nämen jag har ett problem med Pärlan. Ett problem som bara blir värre och värre.
Ska förklara lite nu ...

Mitt mål är att kunna komma ut på tävlingar och kunna gå en runda felfritt, det är här problemet kommer.

Hon kan verkligen hoppa, men när man ska hoppa en bana så är det något som går snett och hon bara vägrar. Oftast behöver det inte ens vara en bana, det kan bara vara ett enstaka hinder. Nu pratar vi om alla höjder över cirka 80 centimeter.

Hon blir ”lång” i galoppen och svår att kontrollera, lyssnar inte för hjälperna ett dugg.

När hon väl hoppar händer det oftast att hon börjar springer jättefort efter hindret och lägger sig på bettet, blir okontrollerad och jättestark.

Kan ta ett exempel av alla gånger hon har stannat;

Jag skulle hoppa en kombination med ett språng i mellan hindren, det låg väl på något över 80 cm och hon stannade bara. Vi försökte verkligen allt men det gick verkligen inte.

Hon är lurig, för hon bjuder först, men stannar i sista sekund.

Vi bestämde oss för att inte lägga ner hindret utan hon skulle verkligen hoppa, men nej hon började stanna redan 5 meter före och blev helt döv för alla skänklar. Vi sänkte till ca 50 cm och hon betedde sig likadant.

Efter jättelångt arbete fick jag över henne, men det är ju inte särskilt roligt och hålla på sådär.

Man vill ju inte bråka på det där viset, och man blir ju inte så motiverad om det ska vara sådär efter varje hoppträning.

Förra året vi den här tiden, hoppade jag något litet hinder, hon började rusa, lägga sig på bettet och jag försökte stanna men det gick inte, då började hon bocka så att jag tappade balansen helt, jag började precis att hitta balansen, men då tvärvände hon, och jag flög av med axeln före och bröt överarmen.

Var ligger vi nu?

Jo, på en betydligt högre nivå än -100 i alla fall. VI hoppar bana på 80 cm, utan att pärlan tjurar ihop sig för att jag råkar göra något fel.

Det är lite det det handlar om, hon blir så himla känslig, och hon är lat, på att speciellt sätt. Rider jag fel, så nej, då tänker hon inte ställa upp längre, men samtidigt måste jag vara munter och göra glada tillrop, haha.

Vi kan i alla fall komma runt en bana på 80, och hon tycker att hoppning är världens roligaste grej! Höjden är absolut inga problem, det är mest det psykiska. I vintras tjurade hon ihop sig på 50 liksom, nu på typ 90. Så nästa sommar kanske vi hoppar 1 meter, och hon har fortfarande samma attityd som hon har nu i 80:n?

Men jag ska inte säga för mycket, man vet ju aldrig hur framtiden ser ut. Men nu vet ni lite mer i alla fall.

Är det något ni undrar över är det bara att skicka iväg en kommentar! :D

90 cm på bilden, kolla öronen! ;)

(vinkeln gär att hindret ser microbiskt ut, ser jag nu, haha.)



Kommentarer
Postat av: Isabella Bergh

Jag har typ samma problem med min storhäst. Han stannar om jag håller lite i vänstertygeln.. Sen fårnjag verkligen inte över han, jag måste slå på han riktigt på rumpan för att han ska iaf komma lite närmare hindret... Jätte jobbigt.. Och innan kunde vi typ ha hoppat ett hinder på 130 utan problem ( de hände idag) men om du vill så kan jag ju komma och hjälpa dej någon gång av de jag har lärt mig?:)

2011-07-12 @ 00:37:58
URL: http://cassechuck.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback
RSS 2.0