Så här rids Yankee
Tänkte att jag kunde beskriva lite om hur jag rider mina hästar, ute, i hoppningen och i dressyren.
Eftersom Yankee är bäst så kan vi ju börja med honom då!
Markarbete
Med Yankee brukar jag fokusera på att få honom avslappnad i munnen och låg i formen.
Sen att man inte låter honom hålla på och dumma sig, då blir han till slut oridbar och står bara och bockar.
Nej, man måste se till att han lyssnar för skänkeln och inte bara går och halvkaxar sig.
Man måste ofta jobba honom så att han blir eftergiven för skänkeln. Banka hjälper dåligt, då bankar han bara tillbaka. Så det är en snabb kick med sporren om han inte lyssnar, och så att man säger till honom när han dummar sig.
Sen är det bra att vara väldigt mjuk och rörlig i handen, annars blir han stum och jättestark.
Annars är han rätt okomplicerad i dressyren.
Hoppning
I hoppningen vill han, som alla hästar, ridas i balans och understödjas fram till hindret. Man får inte vara en väldigt hetsig ryttare som rider mycket framåt attack mot hindret, för då blir det VÄÄÄÄLDIGT mycket framåt.
Jag rider av honom i bland, mest för att jag inte känner honom så väl så då vågar jag inte hålla kvar, men skulel man konsekvent rida av honom på varje hinder skulle han till slut vara en väldigt väldigt jobbig ponny.
Det gäller att samla, men utan att ta bort galoppen.
Han hoppar väldigt bra när man rider på två, så det är väl att rekommendera. Sen går de inte rida i för djup sits, eller som många ponnyryttare gör - sitta ner hela vägen upp i språnget och där kasta handen fram till öronen.
Nej, då tappar han ryggen och blir lång och flack.
Alltså är det säkrast att stå lite lätt - annars riskerar man en liten flygtur ;)
Han är ju absolut inte särskilt ponnyaktig att rida, och det funkar dåligt att sitta ner på röven, luta sig bakåt och skrika lite åt honom.
Irländare, ja visst, men han står inte ut med vad som helst.
Så jag försöker rida honom likadant på alla hinder, enligt det system jag försöker följa på alla hästar jag hoppar.
Nämligen galopp- balans - distans - kom till ridning.
Det är ganska svårt, men jag MÅSTE lära mig helt enkelt.
Ute
Ute är han realtivt lugn. Eller, oftast i alla fall.
När man rider själv så lullar han på. Inte stark eller något speciellt.
Men när jag red ut med en kompis till exempel, då stog han och galoppera på stället, gjorde luftsprång och bockade på en och samma gång ;)
I överlag är Yankee en väldigt tuff ponny.
Han behöver någon som är bestämd men lugn och mjuk - och jag tror att jag kan bli denna någon.
Än så länge har jag inte riktigt hunnit lära känna honom, så det är lite knackigt, men jag tror det kan blir riktigt bra om ett par år.
När man hanterar honom behövs det en människa som inte drar sig för att ge honom en fetsmäll, för i bland är han riktigt vidrig.
Stegrade mot mig i början och körde med mig jättemycket, och då var det INTE kul villl jag lova.
Jag valde att inte utforska det något mer och sa till honom så fort han gjorde det minsta, som att t.ex klia sig mot mig eller gå runt när man hoppar upp.
Nu är han snäll som ett lamm, utom när han är hungrig det vill säga ;)
Jao, men det är väl typ yankee i ett nötskal! Egentligen ganska lättriden i hoppningen, men om man inte är tillräckligt bestämd och tuff med honom så tar han över, och då är det INTE kul att rida honom.
Eftersom Yankee är bäst så kan vi ju börja med honom då!
Markarbete
Med Yankee brukar jag fokusera på att få honom avslappnad i munnen och låg i formen.
Sen att man inte låter honom hålla på och dumma sig, då blir han till slut oridbar och står bara och bockar.
Nej, man måste se till att han lyssnar för skänkeln och inte bara går och halvkaxar sig.
Man måste ofta jobba honom så att han blir eftergiven för skänkeln. Banka hjälper dåligt, då bankar han bara tillbaka. Så det är en snabb kick med sporren om han inte lyssnar, och så att man säger till honom när han dummar sig.
Sen är det bra att vara väldigt mjuk och rörlig i handen, annars blir han stum och jättestark.
Annars är han rätt okomplicerad i dressyren.
Hoppning
I hoppningen vill han, som alla hästar, ridas i balans och understödjas fram till hindret. Man får inte vara en väldigt hetsig ryttare som rider mycket framåt attack mot hindret, för då blir det VÄÄÄÄLDIGT mycket framåt.
Jag rider av honom i bland, mest för att jag inte känner honom så väl så då vågar jag inte hålla kvar, men skulel man konsekvent rida av honom på varje hinder skulle han till slut vara en väldigt väldigt jobbig ponny.
Det gäller att samla, men utan att ta bort galoppen.
Han hoppar väldigt bra när man rider på två, så det är väl att rekommendera. Sen går de inte rida i för djup sits, eller som många ponnyryttare gör - sitta ner hela vägen upp i språnget och där kasta handen fram till öronen.
Nej, då tappar han ryggen och blir lång och flack.
Alltså är det säkrast att stå lite lätt - annars riskerar man en liten flygtur ;)
Han är ju absolut inte särskilt ponnyaktig att rida, och det funkar dåligt att sitta ner på röven, luta sig bakåt och skrika lite åt honom.
Irländare, ja visst, men han står inte ut med vad som helst.
Så jag försöker rida honom likadant på alla hinder, enligt det system jag försöker följa på alla hästar jag hoppar.
Nämligen galopp- balans - distans - kom till ridning.
Det är ganska svårt, men jag MÅSTE lära mig helt enkelt.
Ute
Ute är han realtivt lugn. Eller, oftast i alla fall.
När man rider själv så lullar han på. Inte stark eller något speciellt.
Men när jag red ut med en kompis till exempel, då stog han och galoppera på stället, gjorde luftsprång och bockade på en och samma gång ;)
I överlag är Yankee en väldigt tuff ponny.
Han behöver någon som är bestämd men lugn och mjuk - och jag tror att jag kan bli denna någon.
Än så länge har jag inte riktigt hunnit lära känna honom, så det är lite knackigt, men jag tror det kan blir riktigt bra om ett par år.
När man hanterar honom behövs det en människa som inte drar sig för att ge honom en fetsmäll, för i bland är han riktigt vidrig.
Stegrade mot mig i början och körde med mig jättemycket, och då var det INTE kul villl jag lova.
Jag valde att inte utforska det något mer och sa till honom så fort han gjorde det minsta, som att t.ex klia sig mot mig eller gå runt när man hoppar upp.
Nu är han snäll som ett lamm, utom när han är hungrig det vill säga ;)
Jao, men det är väl typ yankee i ett nötskal! Egentligen ganska lättriden i hoppningen, men om man inte är tillräckligt bestämd och tuff med honom så tar han över, och då är det INTE kul att rida honom.
Kommentarer
Postat av: Danai
sv: HAHA ja det är en del jag plockar med mig till ett meeting!
Postat av: Johanna
Har en liten fråga.... vilken är svårridnast och lättridnast (stavas?) av dina hästar? :)
SV; haha, ja det blir väll som ett litet beroende XD
Postat av: Wilma Kullström
sv; jag känner en som hoppade LA några månader innan championatet då hennes ponny var fem och hon startade i Falkenberg utan problem iaf!
Trackback