Team Mittsvenska

Vacker bild, jag vet!

Men suck, precis när jag inte ska rida på en månad och bara chilla hos min pappa blir jag extremt ridsugen.
Så där att jag verkligen vill kasta mig upp på vad som finns till hands och rida över bommar i tre månader.
Det blir alltid så här när det har gått dåligt på en tävling och jag vet precis vad jag måste träna på, eller när man ser jätteduktiga ryttare, eller när man kollar på gamla filmer på hästen och verkligen blir sådär att man längtar tills nästa ridpass då man kan sätta sig och börja öva på det där finliret.

Jag får nästan ångest när jag inte har ridit på någon vecka. Det känns som att jag tappar så mycket timmar som jag skulle ha kunnat rida på, öva på det där finliret, i stället för att inte göra någonting vettigt.
Sjukt, jag vet, men jag har en väldig prestationsångeset och blir framförallt besviken på mig själv när jag inte uppfyller mina egna ideal tillräckligt fort.
Jag måste alltid känna att någonting går framåt när jag gör någonting, annars får jag panik och så känsn det som att jag aldrig någonsin kommer att bli bra på något.
De andras krav och förväntningar är ingenting mot de orimligt höga krav jag ställer på mig själv.
Alltså, nu ska jag försöka slappna av i en månad occh bara släppa ridningen tills jag har några hästar att rida igen.

Känns inte så där jättejätteenkelt i nuläget kan jag ju säga ;)