Team Mittsvenska

Jag kom på en extremt konstig sak.
Det var först när jag började träna för Ted, en A-tränare i hoppning, som jag faktiskt började förstå dressyr.
Då fick jag verkligen lära mig att hästen ska gå fram, att hästen ska vara helt avspänd i munnen, att det inte är meningen att man ska gneta på hästen hela tiden, hur viktigt det är att hästen är rak, helt enkelt grundridning.
Han har lärt mig så otroligt mycket, trots jag bara har tränat för honom i ett år.

Jag tror att de enda gångerna man faktiskt blir bättre på att rida är när man känner det. Känner att, jaha, det var så jag skulle göra. Känner hur hästen svarar precis osm den ska.
Men en del som nog också är viktigt är att förstå och såklart, den viktigaste delen av alla:

Att vilja.
Vill man lära sig så lär man sig.

Det är också konstigt hur vissa tränare kan påverka en. Vissa kan säga att man ska hoppa en fet oxer på 150 med en B-ponny och man skulle styra rakt på. Vissa blir man bara irriterad på och vissa bryter ner både en själv och hästen.
Jag är så glad att jag har tränare jag tycker om och som ger resultat.

Jag är så glad att jag kommer lära mig att rida och inte åka.