Team Mittsvenska

Det pratas så himla mycket om ridkänsla och talang.

Jag anser att ridkänsla är något alla kan lära sig mer eller mindre. Vill man så kan man!
Att bara släppa allt, sluta ögonen och verkligen känna hur hästen rör sig, det är att träna ridkänslan.
Talang däremot är en annan femma. Visst, det finns oerhört många unga talangfulla ryttare. Som verkligen får alla hästar att gå sitt bästa utan att ens anstränga sig. Som inte ens behöver tänka eller anstränga sig för att få till det.

Men vet ni en till sak?
Jag tror att många av dessa ryttare tröttnar innan de tar sig till toppen. De har redan fått så mycket beröm, fått till så fina hästar och vunnit så mycket att de tröttnar på allt.
Har sett många duktiga ponnyryttare som slutat rida när de kommit upp på storhäst, just kanske för att de helt enkelt tröttnar.
Som normalbegåvad ryttare, med en vilja av stål och verkligen verkligen kämpar för att få det där "perfekt" av sin tränare, tror jag att man kan komma mycket längre.
Visserligen, är man en riktig talang och samtidigt har den där viljan, då blir man väl strålande bra.
Men jag tror att den där talangen inte spelar någon roll allra högst upp i klasserna. Där kommer allt hårt slit och verkligen betalar av sig.


Bild lånad från google.

Så om du inte är bäst, inte har den där perfekta ridkänslan och inte är den största talangen, ge inte upp!
Min åsikt är att den enda vägen till toppen är hårt jävla slavarbete.

Men vad vet jag? ;)