Andra dagen

Andra dagen utan mål, känns bra och jag lyckades rida en och en halv häst utan några frustrationer! I början var jag lite överambitiös med Yankisen, men jag hoppade av och lät Annika rida en stund. Sen gick det bra att slappna av! Mycket lång och låg idag, vi har ju bara samlat hela helgen och han kändes rätt trött så det blev ett lätt pass i dag.



Kerrie var superfin! Lyckades höja formen rejält i dag, näsan framme och blev riktigt taktmässigt. Fick ett par finfina öppnor också :D
I galoppen tränade vi mest galoppfattningar - det skötte hon utmärkt efter ett par korrigeringar.

I övrigt nöjd med mig själv och hästarna. Den här veckan blir det mest fokus på dressyren, jag ska ju träna för bästa Cecilia på lördag med M och V så det blir riktigt kul!
Hade gärna haft med mig Yankee och Kerrie också men det blir nog lite väl svårt att få till ;)

Hörs,


Hej kompisar :)

Gissa vad som hänt?
Jo, datorn har pajat - skärmen är helt svart ...
Så nu vet ni varför jag har typ dött, jag får damp och är jättesugen på att blogga, jag saknar bloggen helt sjukt mycket.

Taggar i alla fall till Timråtävlingarna den 18:e :D Har bestämt mig för att tävla då i alla fall och hon är så jävla fin just nu! Hoppar bara en LD, vi är inte "färdig" än trots allt.
Återkommer senare, om någon dag vecka eller månad?



Gymnasiet

Hänger på Wilma här. Jag har ju funderat rätt mycket på gymnasiet, och förut ville jag gärna gå en hästlinje.
Men det känns inte alls rätt för mig nu. Jag kommer inte kunna rida lika mycket, inte träna för de tränare jag vill träna för och inte komma i väg på tävlingar. Så det är uteslutet.



Sen är det ju egentligen bara en inriktining utöver hästarna som jag verkligen vill ha:
Psykologi!

Jag älskar psykologi, beteendevetenskap och allt som har med det mänskliga sinnet att göra. Jag kan sitta i timmar och läsa på Psykologiguiden, jag kan läsa om psykiska sjukdomar och företeelser lika länge.
Så det är något jag absolut skulle vilja bli - någon som kan hjälpa människro med deras problem, utforska människan och gärna bli lite så där som Freud och utveckla nya teorier.

Så jag tror att jag har bestämt mig för vad jag ska gå. Det senaste budet är samhälle beteendevetenskap på ÖG.
Sen får vi se hur  jag löser det med hästarna. Jag kanske kan göra fler hemuppgifter och skippa ett par lektioner på morgonen och göra mer jobb hemma.

Vad och vart ska ni söka gymnasiet?
Om ni redan går på gymnasiet, vad går du och vad tycker du om det?


Min mentala spärr

Ni som inte pallar läsa 1,5 sida rent dravel som bara handlar om mig kan sluta läsa NU.

I dag fick jag en uppsträckning av kuratorn och i går av Maggan.
Jag blir nästan manisk (som inlägget i går) när jag inte tycker att jag kan tillräckligt bra. Jag inbillar mig att jag bara är positiv och taggad, men i själva verket är det ett självdestruktivt beteende jag har. För när jag blir så här "övertaggad" så ska inte bara ridningen tränas stenhårt, utvecklas, struktureras utan då ska som hela mitt liv styras in på rätt bana, bli energiskt och perfekt på alla sätt och vis. Det ska städas, putsas, tränas, ryktas, pluggas, köpa kläder, fixa håret fint, träna kroppen, ta hand om min hud, äta bra och jag får aldirg aldrig någonsin känna mig less och inte orka med.

Ni kanske fattar att det här blir rätt så omöjligt i längden, speciellt med 4 hästar.
Jag är så himla galet ambitiös att det blir på tok för mycket.
För då kommer alla känslorna på en och samma gång ;)




Sen bryter jag i hop totalt när jag inte klarar mina mål, när jag (konstigt nog) inte kan nå mina skyhöga mål och förväntingar så straffar jag mig själv med att rida ännu sämre och bli ännu mer i botten.
Jag är absolut inte fullt normal, nej, men kan jag kontrollera det här bottenlösa drivet och ambitionen och kunna styra det åt ett och samma håll så hade det varit perfekt.

Rådet jag fick av Johanna var att relaxa - slappna av, ha roligt i ridningen igen. Det måste inte alltid gå framåt.
För jag får dessutom nästan hjärtklappning när jag ser andra duktiga ryttare. Jag blir inte avundsjuk, inte heller arg eller ledsen. Jag blir stressad.
Jag måste hinna i kapp, måste träna ännu hårdare, måste bli mer medveten, måste, måste, måste.

Till slut är det inte ens kul. Jag vill så himla mycket när jag rider, det betyder så himla mycket för mig. Och jag kan inte tillåta mig själv att göra fel. Jag försöker så himla mycket att INTE göra fel att det inte KAN bli rätt.

Och nu säger jag åt den svenska "ödmjukheten" och lagomheten att dra dit pepparn växer - för jag är en bra ryttare. Jag har fin känsla, bra timing, duktig teoretiskt sett.
Det är bara den här mentala "JAG VILL OCH JAG MÅSTE!!!!!!" delen av mig som måste tonas ner rejält. Det blockerar hela mig - kroppen kan omöjligt göra det den ska när den här prestationsångesten sätter stopp.
Så nu ska jag verkligen ta mig i kragen och börja bli medveten om när den sätter in och då börja andas och

Om ni inte fattar vad jag menar så kolla denna länk.



om jag ska göra det här

Det måste vara på liv och död,
Det måste kännas i ditt hjärta på riktigt
För om jag tar i för löst,
har jag förlorat allt imorgon bitti



Det måste vara på liv och död om jag ska göra det här
Att kunna se mig själv i spegeln om jag blir pensionär





Fan vad jag älskar det här. Fan vad jag ska bli bra i år. Fan vad jag ska träna.
Det här är på liv och död för mig - det här betyder ALLT för mig. Ska jag göra det här så ska jag ge allt.
Ahmahgad, kan inte ens förklara i ord (så det får Maskinen göra åt mig) hur taggad jag är att träna ännu mera, ge lite till och brinna lite starkare. 2012 ska bli mitt bästa ridår hittills.

Eller vad säger ni?


Tedträningen i helgen

Nu är jag hemkommen från en underbar underbar helg, har lärt mig så sjukt mycket och är helt övertaggad att träna tekniken nu ;)
Ted är, helt enkelt bara så jävla fucking grym. Tack, nu fick jag det sagt.

I vilket fall som helst har ponixarna varit grymt fina, Yankee var väl inte på topp i hoppningen men han har ju faktiskt inte hoppat ordentligt sen Helsingborg. Höga krav eller vadå?
Mulle skötte sig som en liten ängel, hoppade helt fantastiskt i vissa språng. Otroligt vilken skillnad det blir när man sätter ett hinder framför honom och en Ted bredvid mig ;)

Yankee
Första dagen var han jäkligt taggad och hade ett par språng som var upp i taket ;)
Riktigt fin men min ridning var lite off just på hindren, så blev en hel del konstiga språng. Hoppade bana på 1m, ett par språng på 110.
I dag så var han supersuper i markarbetet, Ted sa ju det att jag har gjort ett helt fantastiskt jobb med markarbetet, roligt att höra! Men det blev nästan lite för välridet - vi bara fortsatte samla in i hindret och tappade energin på vägen. Och jag var ju inte precis van vid att han tappar energin, så jag hade ingen aning om vad jag skulle göra och red antingen i väg på första bästa distans eller så satt jag bara där som ett fån och red inte alls.

Och eftersom söndagen mest var fokuserad på markarbetet som var ganska krävande så var han rätt trött när vi väl skulle hoppa bana. Resulterade i ett par utbrytningar och några jäkligt dumma fel av mig men till slut fick vi till det och fick en okej runda till slut ;)



Ni kanske ser på videon att han har tappat stinget lite på söndagen? Jämför med den sista filsmnutten från lördagen mot de första från i dag, i den sista är det en jävla snärt på honom men i de första är han lite segare och inte lika energisk.
Men men, han får ju faktiskt lov att vara lite ringrostig! I markarbetet var han fantastisk i alla fall, så det var ju kul :)


Mulle

Jag är sjukt imponerad av denna ponnyn. Visst, det blev lite dragkamp efter hindren men han gick att SAMLA!
Och ställer man ett hinder framför honom så blir det en helt ny häst.
När markarbetet sitter så kommer det bli en toppenponny. Det vi egentligen gjorde var att vi körde en massa halvhalter, och höjde handen rätt rejält för att verkligen sätta honom på bakbenen. Sen så har han ju en tendens att länga sig mot hindren så fort man lättar det minsta i handen, så jag fick hålla i honom lite mer och hålla fast bakbenen i handen helt enkelt.
Haha, Ted uttryckte det så att "han blir som en hel heffaklump så fort du lättar lite". Men det kändes bra hela helgen i princip :D



Underbar underbar helg som sagt, kan skriva om Tedträningar hur länge som helst men det orkar ni nog inte läsa ;)
Skulle det förresten vara intressant om jag drog lite snabbt om vad vi gick igenom teoretiskt och vilka övningar vi gjorde?






The horse is your mirror

Jag har ju ett par skrivböcker där jag skriver upp mina mål, tävlingar och så skriver jag i den varje gång jag har ridit. Och eftersom jag tittar i den så ofta så tänkte jag att det skulle vara bra med något citat eller några ord som påminner en om varför man faktiskt håller på.

Det finns många citat jag tycker om, men det är ett som verkligen är viktigt för mig när det kommer till ridningen.

"The horse is your mirror"

Hästen är din spegel. Allt som du gör, finns i hästen. Allt som tidigare ryttare gjort, finns i hästen.
Så varje gång när jag har blivit arg på hästarna, tycker att de är jobbiga och jag börjar skylla på hästarna, så kollar jag på det här citatet. Man känner sig alltid lika träffad!
Det är faktiskt inte hästen som dummar sig, det är jag. Det är alltid jag.



Nu vet jag att många inte håller med mig, men jag anser att problem i 99% av fallen kommer i från ryttaren.
Titta bara på Ponnyakuten - om man får uttrycka sig baserat på något man sett på TV, så tror jag att det inte finns en enda problemponny där. Det är okunskap bland ryttarna och föräldrarna, eller då eventuellt okunskap bland tidigare ryttare.
De få hästar som faktiskt hade problem som inte var helt baserade på ryttaren kom inte ens med. Såg ni den där isabellen som skenade iväg när hon satt upp? Jag kan verkligen förstå att hon blev så rädd.
Den där grå hästen som inte gick fram för skänkeln överhuvudtaget?
Men de kom inte med, förmodligen eftersom Tobbe  vet att han inte kan hjälpa dom.

Så jag försöker i alla fall tänka så - det är aldrig någonsin hästens fel. Visst skyller jag på hästarna då och då, och då är det super att ha det här citatet att falla tillbaka till. Det tar en ner på jorden igen.




Jag tror nog att detta kan bli bra


Fördomarna

Ja, vi måste säga att det var väldigt få som faktiskt tog tummen ur och kommenterade, host host ;)
Men de som gjorde de var i allmänhet väldigt milda. Men här kommer de, fördomarna som ni har/har haft om oss:


Sara:

Jag tycker ni verkar ha en ganska bra uppfattning av mig. Jo, jag är helt klart bortskämd, men det är skillnad på att vara bortskämd och snobbig. Jag är faktiskt ingen som ser ner på andra, verkligen inte, och försöker verkligen att vara trevlig och inte för dömande.
Så visst är jag bortskämd men jag ser inget negativt med det, det finns alltid någon som har mer än en själv. Jag ser inte negativt på personer som har finare hästar och mer pengar än mig så länge de inte är otrevliga :)

Sen har du Petronella rätt i att jag inte riktigt litar på vad jag kan. Jag har rätt låg självkänsla, så det är ganska ofta som jag känner mig som en bluff när det har gått bra, att jag vill som säga "jag är inte så bra som det verkar, jag förtjänar inte det här egentligen".
Men jag tycker faktiskt att jag har en rätt bra bild av vad jag kan och vad jag inte kan ändå, jag tror att jag är ganska realistisk på den punkten.

Sen hatarhatar jag att ta kort på mig själv, hehe, känner mig så ego ;)
Men tänkte att ni kanske vill se hur jag ser ut i vanliga fall. Här kommer några bilder i alla fall.